Elly - i Egypten

Jag har ingen aning om vad som hänt med mig men FAN vad jag är sugen på mat hela tiden. Det betyder (tyvärr!!) inte att jag äter, dock.. Anledningen till det är väldigt simpel - det finns inget att äta här. Känns det som i alla fall? Vissa dagar äter jag ingenting alls, andra dagar blir det typ en burgare från GAD. Eller mango. Vi slösar typ 500 kr i veckan på mango, och jaa jag är fullt seriös, haha. Sen har vi KFC, donken, Burger king osv men jag är trött på skräpmat och jag saknar att laga mat. Men det är väldigt svårt när jag inte ens har någon ugn, kan ni tänka er..? Ingen mikro heller. Jag saknar utbudet i Sverige så jag nästan avlider. Chips och vanlig yoghurt (ni som känner mig vet ju hur allvarligt betydelsefullt det är för mig haha), Ben&Jerrys, korv haha vad hände där? Kycklingsallad, hasselbackspotatis, lasagne, tacos, pannkakor, cupcakes som jag brukar baka.. Åh Gud. MATA MIG!! Innan jag kom hit så nästan vägrade jag äta men nu vill jag ha ett rum fyllt av mat man känner igen, bara proppa i mig. Råvaror är svårt att hitta här. Köttet litar jag inte på och kycklingen ska vi inte prata om, inte alls lockande. Från och med imorgon ska vi börja kika på andra lägenheter, jag känner att jag inte kan leva såhär längre. Skiter i om det blir dyrare, jag måste känna mig bekväm. Idag började jag nästan gråta när jag såg en myra krypa uppför mitt ben. Inte för att jag är rädd för småkryp utan mer för att jag är trött på att ha en så låg standard i livet. Så nu får det bli ändring på det!

 

Annars gör jag inte så mycket, om sanningen ska fram. Vero var här från Österrike ett tag, och då blev det stranden varje dag och annat kul på kvällarna. Men nu brukar jag vakna, eller rättare sagt bli väckt när Mohamed kommer hem från första jobbpasset, dvs runt kl 13. Vi myser ett par timmar innan han åker tillbaka och då lägger jag mig i sängen och kollar på serier. Runt midnatt beger jag mig utåt för en stund på café, typ. Haha ja det är livet i Hurghada.. Som Mohamed sa igår; vi må vara rikare i Sverige men hur underbart är det inte egentligen att kunna promenera i t-shirt och shorts mitt i natten, se alla glada turister bli lurade på onödiga prylar och fejkväskor (hej flashbacks från första gången jag var här!), träffa kompisar, dricka jordgubbsmoothie och bara njuta?

 

Inte lika kul att gå ute ensam däremot. Männen sjunger efter mig, de som tror jag är egyptier säger oförståeliga saker och de som förstår att jag är utländsk viskar "you should come home with me tonight". Haha. Jag börjar bli lite av en kändis här.. Gått så långt att jag hör från andra sidan gatan att någon, from the top of their lungs verkligen skriker "HEEY SWEEEEDEEEEN!!!!!!! HEEEREE!". Behöver jag ens säga att jag INTE tittade bak? HAHAHA. När vi är ute så måste vi stanna var och varannan minut för jag ser någon jag måste hälsa på. Häromnatten stötte vi på Marco till och med.. Akward situation. Men jag är okej. Näst intill lycklig. Enda problemet är att jag fortfarande tänker för mycket. Alldeles för mycket. På det förflutna och allt som hänt. Tänker mycket på tiden jag inte kunde gå en dag utan att vara hög. Försöker påminna mig själv om att jag aldrig kommer komma framåt om jag bara ser bak. Och jag har varit stark under 2012.. Endast en inläggning (till skillnad från typ 7 månader 2011) plus att jag inte stoppat i mig en enda jävla Fluoxetin, Edronax, omeprazol eller något av de 15 andra medsen. Omeprazolen kanske jag behöver börja med iofs, har mycket magsyra oså men det beror väl mer på att jag inte äter bra än på stress och depression. Inga jäkla piller för njurarna heller. SÅ SKÖNT! Däremot en hel del benso och zopiklon tyvärr. Men det är slut nu. Jag orkar inte med mer besvikelse. Varje gång jag säger "Alvedon" får Mohamed hjärtat i halsgropen och utbrister "SA DU TRAMADOL?!", men då kan jag inte låta bli att fnissa till lite faktiskt.

 

Idag ringde pappa också, första gången sedan jag kom hit så jag blev ju lagom förvånad. Älskade papi. Jag vaknade häromnatten av att jag grät, tog ett tag innan jag förstod vart jag var och att pappa inte alls har dött. Jävla mardrömmar.

 

 

Nej mina kära vänner, nu har jag babblat alldeles för länge om alldeles för många olika saker. Precis som vanligt alltså! ;) Nu ska jag köpa lite göttigt godis och bege mig hemåt. Har suttit här på internetcaféet alldeles för länge nu. Puss på er och jag lovar att bilder kommer upp så fort som möjligt. Massalama <3