Aj, SJ, Skype.

Jag kräks av ångest. Fanfanfan, det knyter sig i magen och jag vill bara trycka i mig alla stess som jag faktiskt hämtade ut igår.. Känns fortfarande overkligt. Imorgon drar jag. Lämnar Sverige.
 
Åhåå, mitt i allt, alltså nu medan jag höll på att skriva inlägget, så kom jag på att jag inte fått biljetten av SJ, skulle fått det som sms-biljett senast 19:30. Så jag försökte frenetiskt ringa kundtjänst, men såklart inget svar nu.. Och plötsligt plinga det till i mobilen. Haha, fan vad ni skrämde mig där SJ! KATASTROF om det hade blivit krångel med bussen eller tåget.
 
Så, då är det avklarat och vi kan fortsätta inlägget!
 
Har som sagt en hel del ångest. Är riktigt nervös och rädd inför vad som ska hända.. Det är ju annorlunda denna gången. Jag har inte direkt några sparpengar? Och jag måste jobba. Har varit sjukskriven i ca 2 år nu så det känns ju läskigt, även om jag jobbat lite då o då. Men i Hurghada finns bara jobb inom turism och well - jag är inte en people's person direkt. Har sökt en hel del barnpassningsjobb samt förskolehjälp eftersom barn är något jag verkligen är passionerad om, men det är i princip omöjligt att få sådana jobb såvida man inte bosätter sig i Kairo eller talar flytande tyska. Jag kan typ presentera mig själv, räkna till 100 och några ströord..
 
Men ja. Imorgon 19:45 går alltså bussen från Nils Ericsson terminalen. Kul att jag måste släpa resväskan hemifrån, till bussen, av, till centralen. Folk måste tro jag är efterbliven men det är endast 2 hållplatser så ska nog gå bra. Hade dock önskat att någon höll mig sällskap.. Usch vad jag kommer må sämst när jag sitter där. Grät som en idiot förut idag när jag skulle säga hejdå till min syster och alla bara stirrade ögonen ur sig. Åh.
 
Men! Vi har ju Skype. Alla måste lova mig att Skypa med mig! Adda mig på e-angello och förgyll mina dagar och kvällar som kan bli rätt sega när M är på jobbet..
 
Nej men Gud, nu låter jag så himla negativ. Jag ser fram emot det här, jag lovar! Haha. Detta är något jag verkligen vill göra, behöver få göra. Men jag är bara så jäkla orolig! Vilket kanske inte är så konstigt?
 
Alla tankar snurrar runtrunt i skallen på mig och jag hör knappt vad jag tänker. Vet knappt vad jag känner. Himla förvirrad. Shit. Jag åker imorgon..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0