Elly - i Egypten

Deppig. Ångest tror jag. Jag drömde inatt att jag var tillbaka i pillerträsket, eller jag drömde mer att jag aldrig lämnat det. Det var så verkligt, känslan. Hur jag så desperat klamrade mig fast vid det. Vägrade släppa. Jag saknar 361 lite, ja inte egentligen såklart men ändå. Inte för att jag gjorde annat än att ligga under täcket eller sitta på gården och stirra ut i luften. Men ändå. Jo, och så fick jag ju utbrott med jämna mellanrum förstås. Så att halva avdelningen låstes och extrapersonal fick sättas in. Iaf enligt gamla inlägg på låsta bloggen. Men jag minns att jag var Ensamvargen. Alltid. Inte en enda gång satt jag i allrummet med de andra blä varför skulle jag göra det haha? Sitta i den gröna, fula soffan och kolla på tv? Nej. Och när jag väl skulle äta så satt jag alltid ensam, vid det lilla bordet, med ryggen vänd mot de andra. Eller med personal som tyckte att lite mer än 20% av en normal portion kunde jag väl få i mig. Levde typ på Marabou och Fanta Exotic som pappa kom med varje dag.

 

Fast på utegården var det annorlunda. Där kunde jag prata och ibland också skratta. Vi skojade och pratade och delade historier och undrade vilka som fanns på våningen över oss. En gång fanns j däruppe och jag hade utbrott och extravaket följde efter mig och jag var så arg på allt att jag bara sparkade ner soptunnan. Sen skämdes jag. Ett tag stod det skrivet i snön med stora bokstäver "DET BLIR BÄTTRE". De var där ganska länge men jag trampade sönder de och det kände så jäkla bra. En annan gång fanns j därnere och jag var en av de däruppe och hon kom uppför trappan och jag fick världens finaste julklapp av världens finaste tjej och vi rökte i den stilla natten. På sommaren låg jag på trä-ön och drömde mig bort. Ibland satt jag och pratade med snäll personal.

 

Men för det mesta var jag rätt borta. En gång mitt i natten, efter att ha blivit ditkörd av polisen så visste jag inte ens vad jag hade tagit. Klockan var 2 när jag kom in och jag fick sjuksköterskan att börja gråta. En gång var jag medvetslös i ca 2 dygn om jag minns rätt. Jag vet att jag vaknade upp en gång av att någon öppnade mina ögon, väldigt suddigt såg jag en man med glasögon och kanske 5-6 pers bakom honom men jag däckade igen lika fort. En annan gång vaknade jag upp på MAVA och hade kissat på mig, nästa gång hade jag en Foley och jag ville bara fgdklgöhd. HATAR MAVA. En gång rymde jag från 361 under en frigång med personal och det sved i hjärtat när jag sprang ifrån B som var min favorit i personalen, vi delar ju till å med kärlek till Egypten.

 

Ja det finns så jäkla mycket jag kan säga. Men det får räcka såhär.