Min awil nazra wsourti nassibi
Har haft en mysig kväll, en vanlig kväll som jag brukade för ett år sen. Men nu ligger jag i Marres gamla säng och är skitledsen för jag saknar min pojkis så sjukt mycket, verkligen jättemycket. Jag har alltid sagt till mig själv att jag inte ska bli en sån där jobbig brud som blir beroende av sin kille men nu har jag typ blivit det ändå, även om jag inte direkt pratar om det med någon. Bloggen är enda stället där jag kan uttrycka mina känslor. Men jag saknar lite att ha en kurator/psykolog, haft det sen jag var 12 år tills sommaren 2011 typ. Det var så skönt att kunna snacka om allt man inte kan säga till nån annan för normala människor skulle ju bara skratta åt sånt jag tänker på.
I alla fall så måste jag hålla mig i Sverige annars blir alla sura. Vet bara inte vad jag ska göra här, ingen skola ingen behandling inget jobb ingenting. Inte ens ett riktigt hem har jag och inte ens min hund är här (note to self: polisanmälan). Jag SPRICKER, fanfanfan när ska jag lyckas fixa upp allt, HUR ska jag lyckas fixa upp allt
