@ Cairo International Airport
Pratade precis med babe i luren, sista gången jag fick höra hans röst på, hmm forever typ.. Jag vet inte hur jag ska klara av detta. Att komma till Sverige. Det är ju skönt men samtidigt såå överväldigande, känns på något sätt som att mitt Göteborg inte kommer vara sig likt. Jag har varit borta så länge att jag är rädd för att inte känna mig hemma. Kommer se allt och alla på ett helt annat sätt, ur ett helt annat perspektiv. Vet inte om det är bra eller dåligt? Jag har förändrats så mycket, vad ska folk säga? Har varit instängd så lång tid att tanken på att folk kommer vilja träffa mig nu, verkar konstig. Vadå varför ska man träffas, tänker en del av mig. Vad gör man när man umgås nu för tiden? Fikar? Pratar festar kollar på film? Det gamla vanliga antagligen och för mig som levt i ensamhet med endast en person till (pojkvän som ändå jobba 17 timmar om dygnet liksom), så låter det meningslöst. Totalt meningslöst. Men så känner jag nog bara för att jag inte är där än, jag vet att jag kommer älska att ens bara få vara nära t.ex. syster, Jelena, Sima, när det väl händer. Är bara skitledsen och förvirrad just nu.
Hur ska jag klara att sova ensam på nätterna? Inatt sov jag på hotell och det var första gången jag sov ensam på över ett halvår. Först var det typ skönt, checkade in, tog ett varmt bad, beställde room service, kolla på film osv. Men så fort jag kröp ner i sängen kom tårarna som jävla Niagarafallet. FAN har blivit så äckligt känslig. Gråter för minsta lilla. Kollade på Van Wilder, det är liksom en komedi och jag grät typ 4 gånger. Pappa ringde och fråga om jag var framme och jag började gråta. Vakten sa att jag inte fick gå in på kontoret och jag började gråta (fast sen började jag typ skrika och knödde mig förbi honom ändå så HA in yo face). Taxichauffören sa att jag skulle betala 25 ist för 20 och jag började gråta och jaa det är sant. Haha vafan liksom? Men jag var iofs väldigt trött efter att inte ha sovit, ätit eller ens druckit på 48 timmar + stressat runt på ambassaden och ministeriet UUHH ska berätta om det sen, det var en mardröm och där blev jag säker på att jag aldrig aldrig kommer flytta utomlands -> permanent <- .
Aja nu måste jag boarda.. Flyger till Wien och därifrån till Landvetter. Hörs i Sverige då, mas'salama al Misr! Auf wiedersehen Ägypten! (skoja ba, vi lär aldrig ses igen faktiskt höhöhö)
