Elly - i Egypten

Stegen känns tunga när jag går, ångesten gör mig helt äckligt stel och kall, hjärnan går på högvarv. Jag saknar min älskling, det är så töntigt egentligen men jag vet inte om jag klarar detta utan honom. Såklart det är skönt att kunna få höra hans röst åtminstone, snacka på Facebook och smsa, men jag behöver honom NÄRA mig. Behöver gå igenom detta med honom vid min sida. Särskilt med tanke på "det", en grej som rör vårat förhållande. Det tär på mig något så in i helvete, men M verkar inte ta åt sig jättemycket faktiskt. Kanske för att han vill visa sig stark, kanske för att han tyckte det var lika bra. Jag vet inte, men all min kraft & energi just nu går åt till att kontrollera mig själv så att jag inte ska få ett ryck och åka tillbaks, för det hade verkligen varit (rubrik).