Elly - i Egypten

Min sömn är åt helvete nu för tiden och jag drömmer livligt igen, vilket är en del av absen, det vet jag. Jag försöker tänka på de små, små ljusglimtar som finns men när det finaste jag har är så jäkla långt bort, ja då känns sannolikheten till att kunna få till en fungerande vardag också väldigt långt bort, eller ja näst intill omöjlig.

Okej vet inte ens själv vad jag babblar om egentligen. Är bara så jäkla nere i skiten och det enda som gör mig glad är M. Ändå så tvivlar jag på hans kärlek. Jag vet inte om det är för att jag har rätt till det, eller om det är min osäkerhet. Kanske både och? Alla de jag har haft såhär nära om hjärtat, verkligen älskat & vågat visa min kärlek för, har ju till slut lämnat/svikit mig på ett eller annat sätt. Och jag är bara så himla rädd för att förlora honom. Jag tänker hela tiden "någon bättre kommer dyka upp, någon utan problem, någon okomplicerad, någon vacker", ja plågar mig själv med såna tankar helt enkelt. Men idag sa han att han vill "prata ut med min pappa", hmm det måste väl ändå betyda något, eller?

 

Ajaa skall lägga mig i sängen och försöka utplåna dessa tankar. Tänka på fina saker. Kollade igenom min sms-inkorg förut, såg att jag smsat med Milla för ett par veckor sen. Himla fin tjej, kanske vackraste jag sett till å med. Vi träffades på akuten och jag blev hemskickad för att jag kräktes ööhhh???? Hahaha så himla komiskt. Då sprang hon också därifrån, jag skrek till taxichauffören att vänta. Så satt vi där tillsammans hela vägen hem och Milla tvingade mig ta emot en kasse full med chips, choklad och massa godis. Det var fint.

 

Juste. Sova var det ja..