Elly - i Egypten

Skypade med älskling nyss, åh vad jag dör varje gång jag ser hans leende. Haha fult det lät. Hur ska jag vänta i typ 6 veckor till???? Jag döööör.

Ändå så gnager den där känslan inom mig. Ångesten. Oron. Att veta; han kan lämna mig när som helst, hur som helst. Det känns lättare nu med hjälp av Stesoliden, men jag vill inte behöva ta benso varje dag i resten av mitt liv för att slippa bekymra mig om saker o ting som jag ändå tänker på..

 

Imorgon har jag möte långt åt helvete med någon jag aldrig träffat innan, det känns jättejobbigt. Kanske att jag ställer in det. Det är ett viktigt möte men nya situationer gör mig så jäkla rädd och obekväm.

 

Aja. En stund i taget. Fokusera på något bra. Men vad finns det att hålla fast i när man bara faller i det ändlösa?