Elly - i Egypten

Som de flesta vet så blir jag trippelt så känslosam när jag är sjuk och då är jag från början en väldigt överdrivet känslosam person haha! I alla fall så måste jag berätta att sen det senaste inlägget så har jag & M pratat två gånger till haha orkar inte med mig själv, men jag är så fylld av konstiga, varma, förvirrande och så ofattbart underbara känslor att jag inte vet vad jag ska ta mig till!! Jag börja återigen tänka på när vi precis blev tillsammans, och känner mig lite ledsen av att vi tyvärr råkade bli av med alla våra bilder från de första månaderna, jättetråkigt verkligen! Men det var nog den mest känsloladdade tiden i mitt liv. Det var skitläskigt; här kom denna man in i mitt liv och fick mig att säga "jag ska sluta pillra". Jag var skör, så fruktansvärt skör och ibland förstod jag inte om det var verklighet eller ej. Men jag var så överväldigad av allt det nya; en kille, nytt land, nya vänner, inga bus, inga meds, bara massa kärlek och varma känslor. Jag kunde brista ut i gråt för jag fattade inte alls vad jag gjort för att förtjäna allt fint och jag kunde till viss del inte ens bestämma mig för om det var bra eller riktigt dåligt!
Att göra en cold turkey på alla de mediciner jag åt är fan både farligt och jobbigt. Jag kände mig omtöcknad ibland, väldigt borta och minns till å med att Mohamed matade mig en gång för att jag var så död haha. Jag var så borta att jag inte kom ihåg att det hade hänt förrän ett par dagar senare! Nu låter det så mörkt o dramatiskt, men nej, det var så jävla fint. Efter att några ggr ha sagt att "men du, vi kanske bara ska vara vänner ändå?" så tillät jag mig själv att ta chansen. Våga. Älska och bli älskad.
Så fort vi löste problemet som dök upp precis i början så klicka det dirr - har så mycket flashbacks och jag minns allt in i minsta detalj.
Ganska så normala grejer, egentligen, men jag tror jag ser på saken på ett mer djupare sätt.
Hur jag kunde skratta sådär hysteriskt fult utan att skämmas, tvinga med honom till affären för att köpa 2 kg munch-choklad seriöst 2 på morgonen, hur jag kunde gosa in mig i hans famn och tycka det var världens finaste grej att vi låg i soffan och bytte mellan hans arabiska Twilight o min polska mtv haha, vi gungade hem från Papa's och Shade sådär lagomt härliga och skrattade hela vägen hem, åh så jag njöt av att bara få hålla hans hand och gå genom stan, jag fnissade åt hans tjockjacka i decembers 23+ grader och han fnissade åt min fluffiga mössa o uggs jag hade så fort ACn sattes på, vi flyttade ihop de två enkelsängarna i PH så det blev en jättestor, och han fixade frukost på balkongen varje morgon och han tände vaniljljus varje kväll.

Antingen så är jag en töntig, jobbig, upp över öronen förälskad tonårsbrud. Eller -- så är jag en ung människa som insett att det finns mer och bättre (!) saker än det liv jag levde förr.