Elly - i Egypten

Har lyckats hålla mig sysselsatt under dagen men nu kryper det jobbiga fram mer och mer. Jag är bokstavligen INLÅST i ett rum med vita väggar, en säng och en gardererob. Så jag börjar få någon slags panikkänsla, tänker lite på jobbiga tiden vinter 09/10 när jag fick hallisar och skit såfort jag var ensam och till sist vågade jag inte sova i mitt eget rum så jag sov på soffan i tre månader.. Jag hatar bps, det är hemskt för både den drabbade och de omkring. Det värsta är att ingen förstår sig på det, inte ens jag själv. Jag skulle byta plats med vem som helst, på sekunden, om jag kunde. Just nu vill jag två saker which is 1. vara tillbaka i Sverige, bara gosa med min syster & min älskade prins eller 2. helt enkelt våga gå utanför ytterdörren så jag kan gå till apoteket men ne för jag är rädd att någon ska hälsa på mig och jag ORKAR INTE det, orkar ingenting, så jag lär ligga här i denna säng tills babe kommer hem och räddar mig lite. Fast jag bävar inför alla frågor han kommer ställa så som, vad har du gjort idag, har du ätit något, har du tagit något (fast det har jag inte. Jobbigt bara att höra det) osvosv.


Mmmm och om typ 3 dagar så tar mitt internet slut woho, synd att jag inte jämt har det självförtroende som jag haft då och då. Då hade jag kunnat sätta mig på nåt fik med wi-fi ibland, skrivit lite och bara chillat på det. Men det går absolut inte för sig haha bara tanken är skrattretande.
Nu skall jag fortsätta må som jag mår och kanske spela lite Temple Run, har blivit lite besatt utav det..