Vaknade upp hos Nasim, mötte upp S, pappa och syster för lunch och sen fixat lite grejer inför resan. Just my luck att x-change bara hade 1000 egyptiska pund inne.. Kul!
Kul också att säga hejdå till N och pappa.. De andra viktigaste kommer jag träffa innan jag åker, imorgon och på lördag. Får en klump i magen när jag tänker på att vara så långt borta ifrån mina bebbes.. Åh.

Nu köpte jag precis biljett till Köpenhamn, BRA att jag väntade tills nu faktiskt, innan har jag bara hittat tågresor med stopp i Malmö eller bussresor som skulle innebära 12 timmars sittande på flygplatsen. Men nu hittade jag en perfekt; buss till älskade Lund, och tåg därifrån till Kastrup. Så behöver jag inte ha grov ångest över att behöva virra runt på centralen mellan stationerna.

Har nästan packat klart också.. Tänkte svänga förbi stan imorgon och köpa lite sista minuten grejer. Typ underkläder och någon bok kanske? Lär ju avlida av tristess, 5 timmar ska jag åka innan jag är i Danmark och där ska jag vänta i 6 (!!) timmar innan flyget lyfter och då åker jag i ytterliggare 5 timmar. SEXTON TIMMAR!! Hjäälp! Hade inte tänkt på att det var såpass mycket.. Nej nu ska jag lugna ner mig med några avsnitt av nån go serie.

På bild; Nasims goa katter och en väldigt flummig jag, 2:30 imorse..

Tar en kort paus från packandet.. Passar på att dricka hallonsoda. Åh vad är det för fel på mig haha?!

Fick precis ett mental breakdown eller liknande. Sparkat och skrikit så det är ett under om inte grannarna klagar. Jag har inte haft något sug på väldigt, väldigt länge men det kom plötsligt över mig. Man känner sig kallsvettig, yrar, det kryper och krafsar innanför bröstkorgen, man tänker inte klart alls. Det gör ont. Man är förtvivlad, förbannad, förstörd.
Så jag ringde M och tyckte litegrann att det var hans fel (vad hände med logiken?) eftersom han ska lägga sig nu. Jag ville skrika "åt helvete med detta" å lite annat skit. Men logiken visade sig lite där. Eller rädslan kanske. Lyckades iaf stå emot impulsen som sagt.

Ja det har varit en jobbig dag. Romeo sa upp kontakten med mig, tråkigt eftersom jag kände honom innan jag ens träffade Mohamed. Å som jag sagt innan så har vi jämt så kul ihop. Men jag förstår honom. Inte blir det bättre av att jag känner mig som världens sämsta vän då J smsade mig och jag slutade svara bara. För det finns inget att säga längre. Orden har tagit slut tror jag. Hur sorgligt är inte det i så fall? Jag känner mig som en främling i det. I oss. Men jag har fortfarande halsbandet runt halsen och varje gång jag ser det så reagerar hjärtat.

Nu har jag än mer förskräcklig huvudvärk. Prince flyttade sig precis från "sin plats" o kurrade ihop sig hos mig. Oh jag måste andas. Dricka lite hallonsoda, ta en nypa frisk luft och räkna upp 4 saker som är bra just nu. Känns oftast lite bättre. Sen så har jag laddat ner nån "pepp app" som jag lyssnar på varje dag hehe töntigt och ibland skrattar jag bara men ibland hjälper det också.

Det går väldigt långsamt men jag mår bättre. Typ 1 steg fram och 7 steg bak. Men jag mår bättre.

Det gör så obeskrivligt ont i mig att jag aldrig kommer få träffa henne igen. Aldrig få krama om henne igen. Jag kommer inte att sitta i det lilla köket, hon kommer inte tvinga i mig te och för mycket godis. Det finns ingen människa i världen nu som kan berätta historier från min barndom på det sättet. För ingen har tagit hand om mig på det sättet.
Jag är arg på mig själv för att jag inte fanns där under de sista 2 månaderna. Jag som fanns där hela tiden. Sen bara stack jag till Egypten. Ringde varje dag och fråga hur du mådde. När jag kom tillbaka var du den första jag besökte. Men det tog inte ens en vecka. Jag, vi fick inte ens vecka..

Vi kommer inte skratta tillsammans igen. Vi kommer inte att dela våra sorger igen. Dela våra liv. Jag har ingenstans att vända mig när allting krisar och jag behöver någonting tryggt. Jag har inte den kärleken att förlita mig på. I hjärtat, jo, självklart, alltid. Men jag behöver dig här. Nu, alltid. Du lovade ju att vi skulle bli friska tillsammans..

Jag försöker göra som du bad mig. Vara stark. Vara bestämd. Se en mening med det hela, men det är så svårt. Jag känner mig så ensam. Försöker inbilla mig vad du hade svarat.. Men ingen kan ta din plats.
Du är saknad och älskad.

När jag känner såhär så brukar jag lägga handen på min tatuering, blunda och lugna ner mig när jag tänker att mina änglar faktiskt vakar över mig från ovan. För jag VET, att de gör det. Jag KÄNNER, att de gör det. Jag kan prata med de, och även om jag inte får något direkt svar så vet jag att de finns där, de lyssnar och är med mig.

Operation, misshandel, brännmärke från ugnen år 2006.. Mina enda synliga ärr!

Vaknade av sms-ljudet o kände litegrann att mitt huvud höll på att explodera av värk. Låg kvar i mörkret (tack Gud för svarta persienner) och drog mig rätt länge innan vovve sprang in och bröt tystnaden hahah. Tvingade mig till massa lek och lite gos med honom, gick upp o duschade honom och sen pallrade jag mig faktiskt till torget för att köpa lite gottis. Baklava är ju så himla gott!! Just denna jag fick idag var lite torr faktiskt men har ni inte testat så GÖR DET! Väldigt "mäktig" och mättande, ibland lite föör söt. Men ändå, grymt gott.
Gjorde en kopp karkadé-te också och bara njöt haha. Måste ni också prova förresten! Eller hibiskus som det är mest känt som. Vet ej om det finns i Sverige men det bör det väl göra, i någon orient-butik. I Egypten kan man iaf köpa både de torkade blommorna (som man häller kokt varmvatten över) eller färdiga tepåsar. Sinnessjukt gott och kan även drickas kallt med typ is men jag tycker bara om den varm, med lite för mycket socker.

Nu babblar jag igen! Har feber och mår fortfarande lite illa, men en bra grej är ju att jag faktiskt ätit "helt okej bra" idag utan att velat försvinna hehe. I måndags blev jag frågad av två personer om jag har ätstörningar och jag kan förstå om det verkar så, men det stämmer absolut INTE! Som tur är! Retar ju mig själv på att jag inte kunnat äta normalt detta året. Det är jobbigt då jag triggas av att ha blivit mindre, men jag vill verkligen inte gå ner i vikt på detta sjuka sätt. Så oroa er inte för det. Varit sjukt sugen på pizza och kebab hela veckan men vill springa därifrån så fort jag kommer i närheten av det hahaha. Nä, men nu blir det en liten tupplur, ögonen är helt röda av sömnbrist typ.

Som de flesta vet så blir jag trippelt så känslosam när jag är sjuk och då är jag från början en väldigt överdrivet känslosam person haha! I alla fall så måste jag berätta att sen det senaste inlägget så har jag & M pratat två gånger till haha orkar inte med mig själv, men jag är så fylld av konstiga, varma, förvirrande och så ofattbart underbara känslor att jag inte vet vad jag ska ta mig till!! Jag börja återigen tänka på när vi precis blev tillsammans, och känner mig lite ledsen av att vi tyvärr råkade bli av med alla våra bilder från de första månaderna, jättetråkigt verkligen! Men det var nog den mest känsloladdade tiden i mitt liv. Det var skitläskigt; här kom denna man in i mitt liv och fick mig att säga "jag ska sluta pillra". Jag var skör, så fruktansvärt skör och ibland förstod jag inte om det var verklighet eller ej. Men jag var så överväldigad av allt det nya; en kille, nytt land, nya vänner, inga bus, inga meds, bara massa kärlek och varma känslor. Jag kunde brista ut i gråt för jag fattade inte alls vad jag gjort för att förtjäna allt fint och jag kunde till viss del inte ens bestämma mig för om det var bra eller riktigt dåligt!
Att göra en cold turkey på alla de mediciner jag åt är fan både farligt och jobbigt. Jag kände mig omtöcknad ibland, väldigt borta och minns till å med att Mohamed matade mig en gång för att jag var så död haha. Jag var så borta att jag inte kom ihåg att det hade hänt förrän ett par dagar senare! Nu låter det så mörkt o dramatiskt, men nej, det var så jävla fint. Efter att några ggr ha sagt att "men du, vi kanske bara ska vara vänner ändå?" så tillät jag mig själv att ta chansen. Våga. Älska och bli älskad.
Så fort vi löste problemet som dök upp precis i början så klicka det dirr - har så mycket flashbacks och jag minns allt in i minsta detalj.
Ganska så normala grejer, egentligen, men jag tror jag ser på saken på ett mer djupare sätt.
Hur jag kunde skratta sådär hysteriskt fult utan att skämmas, tvinga med honom till affären för att köpa 2 kg munch-choklad seriöst 2 på morgonen, hur jag kunde gosa in mig i hans famn och tycka det var världens finaste grej att vi låg i soffan och bytte mellan hans arabiska Twilight o min polska mtv haha, vi gungade hem från Papa's och Shade sådär lagomt härliga och skrattade hela vägen hem, åh så jag njöt av att bara få hålla hans hand och gå genom stan, jag fnissade åt hans tjockjacka i decembers 23+ grader och han fnissade åt min fluffiga mössa o uggs jag hade så fort ACn sattes på, vi flyttade ihop de två enkelsängarna i PH så det blev en jättestor, och han fixade frukost på balkongen varje morgon och han tände vaniljljus varje kväll.

Antingen så är jag en töntig, jobbig, upp över öronen förälskad tonårsbrud. Eller -- så är jag en ung människa som insett att det finns mer och bättre (!) saker än det liv jag levde förr.

Mohamed räddade mig från maten genom att lyckas ringa igen, perfekt timing! Haha nej men har faktiskt ätit lite. Skönt att höra hans röst då vi båda varit lite trötta senaste dagarna, men det är ju inte alltid så jäkla lätt när man befinner sig i olika världsdelar oså.
Hur som - det jobbiga illamåendet kom tillbaks för nån timme sedan. Så satans trött på detta!! Känner mig plötsligt som ett febrigt, trött litet barn. Önskar jag hade den där förmågan att lyckas somna också!

På bild; en ganska så full Elly. Hah.

Jag ljög när jag sa att jag skulle sova hehe. Pratade lite med min trötta älskling som var påväg till jobbpass nr 2 och sedan har jag myst med min fantastiskt fina hundjävel. Har han inte de absolut finaste hundögonen också? Dör ju.

NU ska jag snart ta mig an vad som känns som mission impossible - få i mig lite mat utan att få upp det på plats!

Been hanging with Nasim all evening, all night. Haven't felt so relaxed in a loong time, as you can see, lol!
She even succeeded with making me eat! At Mc Donald's! Ice cream and a burger. The cinnamon-bun was just for posing ;)

And oh.. I have a meeting with my doctor in 7 hours, feel like I shouldn't even bother trying to get some sleep!

As if I'm not upset enough, dear faith has decided to give me allergic reaction all over my body now, 4 o'clock in the morning. Aahh life is wonderful, right?

Insåg nu hur skinny min arm ser ut att vara (och ansiktet fortsatt uppsvällt).. Börja äta kanske haha?

Saknar Berhane som kunde sitta i mitt rum hela sitt arbetspass o snacka om hur jäkla bra Hurghada är. Saknar Tatji som var så vacker att jag smällde av varje gång, så himla fin att jag inte kunde bli frustrerad av alla nålar hon var tvungen att sticka mig med. Saknar Axel som var sådär perfekt avslappnad, en sån man känna sig lugn med. Fick dock dåligt samvete när han tryckte in min industrial-piercing eller när jag fick dropp, vet inte varför men jag bad om ursäkt jämt. Saknar goaste nattpersonalen! Och den bästa utegården. Min bänk. Stora trägrejen där jag spenderade typ 80% av förra sommaren. Mitt gäng. Mitt rum. Att pappa kom med Fanta exotic och Marabou nonstop vaarje dag.
Det är nog tryggheten jag saknar. Nu när det är så ostabilt. Men det löser sig. Tro, hopp & kärlek I tell ya.
Utredning del 1 om 9 timmar. Yes.

Nä vafan.. Ända sen igår kväll så pissar jag blod. Igen. ÅH. Tänker inte göra någon grej av det, det orkar jag inte.. Förra gången höll det på i typ 6 veckor (försvann efter meds) om jag minns rätt + att det gjorde svinigt ont, men nu känner jag inte av någon smärta alls. Det är nog ingen fara, lite frustrerande bara hehe.

För i övrigt är jag väldigt uttråkad. Kan knappt röra på mig pga träningsvärk så kan inte annat än ligga i sängen och kolla serier haha, kan vara skönt men nu börjar det bli långtråkigt.

Anledningen till att förra inlägget fick veta "Nate Dogg" var för att jag tänkte på honom hahah, kom o tänka på na i duschen, att han skulle fyllt år nu den 19 aug. Har även hans låtar på hjärnan.. Nåja.

Skypat rätt länge med min fina pojkvän. Usch jag är så känslosam! Vi började prata om vårat förhållande, hur det utvecklats. Och tro fan jag börja lipa när jag hörde honom berätta hur han känner. Haha.. När vi började träffas så var jag riktigt jävla sjuk. Han visste det. Jag blev nämligen snabbt känd som "den opererade tjejen som hittades avsvimmad inne på damernas". Ändå ville han ses, ändå brydde han sig och ville vara en del av mitt liv. Trots att han visste att jag var alldeles för upptagen med att vara sjuk så att säga.

Men han började få mig att skratta oftare än jag grät. Hur sjukt? Jag kände mig uppskattad, fin. Som en älskvärd person. Han pushade mig på det sätt jag behövde, till att ge mig fan på att jag skulle bli bättre. Och det blev jag. Jag har inte käkat mediciner (förutom benso) sen februari tror jag och det var även sist då jag var inlagd. Innan det så låg jag på sjukhus varje månad från mars 2011. 11 månader. Ajaa skall inte skriva en roman nu, blev bara lite nostalgisk hehe. Som jag sagt innan så tänker jag ofta tillbaks, brukar läsa gamla inlägg osv. Men det kanske börjar bli dags att se framåt.. ?

Oj vilken dag.. Inte alls rolig. Har nog aldrig (!!) i mitt liv blivit så upprörd och provocerad. Tyvärr så skötte jag det inte alls snyggt, jag var nästan beredd på att bli arresterad av polisen haha. Jag säger bara; tjafsa INTE med någon som redan är sönderstressad och dessutom håller på att sluta röka. Nej usch..

Innan det så var jag på superbra humör, hade Skypat med älsklingen ett par timmar innan och så, tänkte boka biljett också men bestämde att jag väntar ett par dagar till. Blir inte klok på hur jag ska ta mig till Köpenhamn egentligen.
Iaf. Så pratade jag med babe precis nu för ett par minuter sen också, åh så jag önskar att jag var där. Han berättade att de precis haft sohour och jag fylldes av nostalgi, det var så himla mysigt runt måltiderna under ramadan minns jag. Lite fail på mig som råka dricka saft framför M på Skype HAHA fan vad dåligt samvete jag fick. Det är verkligen jättefult, min kusin råka göra det en gång när jag bodde i landet långtborthärifrån och alla på gatan stirrade på oss. Så diskret som möjligt la hon ner kakan i fickan hahaha..

Iaf. Jag har grov huvudvärk, uttorkad somfan. Imorgon ska jag ta en PW och jobba, börjar äcklas av mig själv litegrann, det är sjukt ohälsosamt på alla plan att isolera sig så som jag gjort. Iofs var jag faktiskt ute i lördags, då vi firade mitt hjärtegull Cati. Cred till mig haha.

Är även hes och har ont i halsen efter denna hemska dag så ska trycka i mig sån där groteskt äcklig sörja med morfin i, extra stark saft på det!
Peace out

Haha yes, you read correct. Chilling in the bath-tub! :D This was actually one of the things I missed a lot under my stay in Egypt. I've always loved to take baths, I used to lay in the tub, watch movies and drink soda HAHA. Weird? Yes. Fun? Hell yes!

Anyway. I came up with a idea I'm gonna write more about later. Gonna continue my relaxing-time now :)

Hmm, fick någon slags träningsvärk i benen från ingenstans haha? Gud, jag borde skämmas, detta är verkligen inte bra! Från och med imorgon ska jag börja sköta mig, är bara lite rädd för att kollapsa om jag börjar gymma. Iofs är det ett bra tag kvar tills jag ens orkar gymma... I alla fall, ligger här och dör lite som sagt då alltså.
Saknar min älskling, vi pratade precis lite men det blir inte direkt lättare för varje dag som går. Eller nu känns det helt okej eftersom jag börjat planera lite och sådär! Beror mycket på hur det blir med behandlingen, nästa vecka är det dags för den första delen av utredningen. Jaja, jag börjar må bättre i själen iaf och det är ju det viktigaste. Säker på att allt löser sig "in the right time"! Tills dess får jag nöja mig med att drömma mig bort, planera, leta jobb där, hålla kontakten, bilder, minnen och förhoppningar. Och hallonsaft. Såklart.

And a dog, jumping up and down!!