Har mest uppdaterat på den "hemliga" bloggen senaste tiden, mår inte så värst bra så spyr ut mina tankar & känslor där, typ.

Finns ändå inte mycket att säga, jag ligger i sängen hela dagarna och längtar bort till något annat, vet inte riktigt vad men något bättre i alla fall. Bara att jag är så bokstavligen handikappad att jag inte förmår mig ta tag i saker o ting.

Förresten jag hade fel. Det var 21/23or, inte 23/24or hehe töntigt glad blev jag!

Igår satt jag i flera TIMMAR och kollade på "dumma" hemsidor så nu är jag mer taggad än någonsin. Det blir juice- och vattenfasta över helgen, kanske alkohol också men det skulle ge mig sån ångest. Visste ni att ca 1 dl vodka innehåller nästan 200 kalorier? Sjukt äckligt haha. Från måndag kör vi enligt kcal-schemat. Uppdaterat min ShapeUp också och skall köpa lite träningsgrejer. Har på mig ett par 23/24 jeans haha, dessa ska sitta som en smäck om ett par månader! De sitter helt ok nu men det kan bli bättre.. Det kan alltid bli bättre iofs men ja det tar vi då.

Nu ska jag ut och träffa min gosi Ghonche, bra för mig att komma ut i verkligheten!

Har varit vaken i 20 minuter och har redan outhärdlig ångest. Yes.

Idag har varit helt ok, kanske till å med lite bra, men bara lite i så fall. Har pratat en del med A, hon sa att jag bör tänka med hjärnan istället för hjärtat. Att det är nu jag har lättast för att ändra på mitt liv, att jag inte ska låta tillfälliga orsaker (personer, relationer, andra omständigheter) avgöra resten av mitt liv. Det låter ju logiskt. Men. Jag har så otroligt svårt för att kontrollera mina känslor. Ju sämre jag mår, desto värre blir impulserna. Jag vet att jag KAN klara av alla kurser som behövs för sjuksköterske och sen läkare, jag vet att jag har den intelligensen om jag bara ger mig fan på det, skiter i allt annat och fokuserar mig. Men det är ju det, min fokus är åt helvete, den existerar inte ens. Jag vill tillbaaaaaaaaaaaks, nununu. Egentligen skiter jag i om det är Egypten eller Kina, jag vill bara bort. Och så vill jag vara nära M för han är världens bästa.

Visst fan har jag blivit brun? Plus att jag inte solat de senaste 2-3 veckorna! In yo face all y'all som alltid klagat på mitt pigment!!

Sverige är verkligen SKITKALLT. Jag har på mig två tjocktröjor, två par strumpor, leggings under mjukisbyxorna, mössa och luva. Hej jag har varit utomlands för länge?? Och ändå är jag förkyld.. Pissland. Eller ja världens bästa land men ändå.

Jag öppnade ett brev nyss, ska tydligen till XXX på fredag för del 2. Fylla i skit ååh jobbigt hatar sånt. Men nu ska jag börja fixa mig för jag ska hem till A, skönt att träffas (älskar humorn<3) men jobbigt att ta sig ut. Nu bor hon endast en hållplats bort men ändå, detta område är ett jobbigt område. Peace out sålänge

Förresten jag stötte på Mikaela på bussen och insåg hur mycket jag saknar våra tider, 2008 var ju lätt bäst haha. Ebba & Alex 64% liksom. Puss på dig.

Åh jävla ångest. Jag blir förvirrad och halvt paralyserad så jag inte vet vad jag ska ta mig till. Vet inte till vad, vem, vart jag kan vända mig till eller om jag ens kan det. Om jag ens skulle om jag kunde.

Minns första gången jag skulle hem från Egypten, grät på flygplatsen så kom en kille fram och började snacka med mig. Han hade träffat nån tjej där också så vi satt och var ledsna tillsammans typ HAHA. Sen grät jag vidare på planet, som bilden demonstrerar.. I alla fall. Tror jag har hakat upp mig för mycket på det landet (nää äre sant Elly?!), måste nog tagga ner med allt romantiserande. Folk lär tro att Hurghada är världens bästa ställe men nej, det är det inte, det är en smutsig rätt tråkig stad faktiskt men som jag ändå av okänd anledning tycker om! Så jag rekommenderar inte folk till att varken flytta dit eller ens semestra. Åk till Sharm istället! Fräschare, finare, mycket mycket livligare. Dock är invånarna riktigt otrevliga, de flesta iaf. :)

Nuu ska jag nog sova efter denna långa dag.. Nighty nighty

Hatar hatar hatar operationssåreg SÅ JÄKLA FULT ÄR DET, hade hellre velat att blindtarmen sprack :))

Har haft en mysig kväll, en vanlig kväll som jag brukade för ett år sen. Men nu ligger jag i Marres gamla säng och är skitledsen för jag saknar min pojkis så sjukt mycket, verkligen jättemycket. Jag har alltid sagt till mig själv att jag inte ska bli en sån där jobbig brud som blir beroende av sin kille men nu har jag typ blivit det ändå, även om jag inte direkt pratar om det med någon. Bloggen är enda stället där jag kan uttrycka mina känslor. Men jag saknar lite att ha en kurator/psykolog, haft det sen jag var 12 år tills sommaren 2011 typ. Det var så skönt att kunna snacka om allt man inte kan säga till nån annan för normala människor skulle ju bara skratta åt sånt jag tänker på.

I alla fall så måste jag hålla mig i Sverige annars blir alla sura. Vet bara inte vad jag ska göra här, ingen skola ingen behandling inget jobb ingenting. Inte ens ett riktigt hem har jag och inte ens min hund är här (note to self: polisanmälan). Jag SPRICKER, fanfanfan när ska jag lyckas fixa upp allt, HUR ska jag lyckas fixa upp allt

Och jag vill redan tillbaka

Jag grät verkligen jättemycket på flygplanet så det blev obekväm stämning och flygvärdinnan frågade om hon kunde hjälpa mig med något så jag sa att jag var flygrädd haha sista jag är men så hon kom då o då och fråga hur det gick lol. Men jag grät för att jag inte vet när/om jag kommer få träffa M igen, och jag ser inte någon poäng i att försöka fixa upp allt utan honom. Anledningen till att jag ens vill fixa allt är ju hans kärlek, allt är ju pga honom, pga att han givit mig en rimlig anledning till att inte fortsätta allt destruktivt. Men nu är jag i Österrike och han i Egypten och allt är bara jättedåligt nu måste jag sluta skriva innan jag börjar gråta och det vill jag inte här o nu

Pratade precis med babe i luren, sista gången jag fick höra hans röst på, hmm forever typ.. Jag vet inte hur jag ska klara av detta. Att komma till Sverige. Det är ju skönt men samtidigt såå överväldigande, känns på något sätt som att mitt Göteborg inte kommer vara sig likt. Jag har varit borta så länge att jag är rädd för att inte känna mig hemma. Kommer se allt och alla på ett helt annat sätt, ur ett helt annat perspektiv. Vet inte om det är bra eller dåligt? Jag har förändrats så mycket, vad ska folk säga? Har varit instängd så lång tid att tanken på att folk kommer vilja träffa mig nu, verkar konstig. Vadå varför ska man träffas, tänker en del av mig. Vad gör man när man umgås nu för tiden? Fikar? Pratar festar kollar på film? Det gamla vanliga antagligen och för mig som levt i ensamhet med endast en person till (pojkvän som ändå jobba 17 timmar om dygnet liksom), så låter det meningslöst. Totalt meningslöst. Men så känner jag nog bara för att jag inte är där än, jag vet att jag kommer älska att ens bara få vara nära t.ex. syster, Jelena, Sima, när det väl händer. Är bara skitledsen och förvirrad just nu.

Hur ska jag klara att sova ensam på nätterna? Inatt sov jag på hotell och det var första gången jag sov ensam på över ett halvår. Först var det typ skönt, checkade in, tog ett varmt bad, beställde room service, kolla på film osv. Men så fort jag kröp ner i sängen kom tårarna som jävla Niagarafallet. FAN har blivit så äckligt känslig. Gråter för minsta lilla. Kollade på Van Wilder, det är liksom en komedi och jag grät typ 4 gånger. Pappa ringde och fråga om jag var framme och jag började gråta. Vakten sa att jag inte fick gå in på kontoret och jag började gråta (fast sen började jag typ skrika och knödde mig förbi honom ändå så HA in yo face). Taxichauffören sa att jag skulle betala 25 ist för 20 och jag började gråta och jaa det är sant. Haha vafan liksom? Men jag var iofs väldigt trött efter att inte ha sovit, ätit eller ens druckit på 48 timmar + stressat runt på ambassaden och ministeriet UUHH ska berätta om det sen, det var en mardröm och där blev jag säker på att jag aldrig aldrig kommer flytta utomlands -> permanent <- .

Aja nu måste jag boarda.. Flyger till Wien och därifrån till Landvetter. Hörs i Sverige då, mas'salama al Misr! Auf wiedersehen Ägypten! (skoja ba, vi lär aldrig ses igen faktiskt höhöhö)