Nu börjar det jobbiga. Ångest ångest ångest. Jag har 100 kr att klara mig på tills jag kommer hem. Hur ska jag överleva det, kan någon tala om det för mig? Och ändå är jag så ful att jag sitter och tänker 'berusning berusning berusning'. Men jag kommer bara ligga här i denna ruttna sängen i ytterliggare 3-4 timmar tills bebi kommit hem ändå. Vågar inte gå ut mer idag, gick ju ut förut och köpte citroner och då var det fan två taxichaufförer som pratade med mig. Och det är inte ens 20 meter till affären. Jävla människor, låt mig vara ifred.

Har lyckats hålla mig sysselsatt under dagen men nu kryper det jobbiga fram mer och mer. Jag är bokstavligen INLÅST i ett rum med vita väggar, en säng och en gardererob. Så jag börjar få någon slags panikkänsla, tänker lite på jobbiga tiden vinter 09/10 när jag fick hallisar och skit såfort jag var ensam och till sist vågade jag inte sova i mitt eget rum så jag sov på soffan i tre månader.. Jag hatar bps, det är hemskt för både den drabbade och de omkring. Det värsta är att ingen förstår sig på det, inte ens jag själv. Jag skulle byta plats med vem som helst, på sekunden, om jag kunde. Just nu vill jag två saker which is 1. vara tillbaka i Sverige, bara gosa med min syster & min älskade prins eller 2. helt enkelt våga gå utanför ytterdörren så jag kan gå till apoteket men ne för jag är rädd att någon ska hälsa på mig och jag ORKAR INTE det, orkar ingenting, så jag lär ligga här i denna säng tills babe kommer hem och räddar mig lite. Fast jag bävar inför alla frågor han kommer ställa så som, vad har du gjort idag, har du ätit något, har du tagit något (fast det har jag inte. Jobbigt bara att höra det) osvosv.


Mmmm och om typ 3 dagar så tar mitt internet slut woho, synd att jag inte jämt har det självförtroende som jag haft då och då. Då hade jag kunnat sätta mig på nåt fik med wi-fi ibland, skrivit lite och bara chillat på det. Men det går absolut inte för sig haha bara tanken är skrattretande.
Nu skall jag fortsätta må som jag mår och kanske spela lite Temple Run, har blivit lite besatt utav det..

Det river i mig. Det drar och sparkar och hånar, hänsynslöst. Fy jag mår så jävla piss. Dagen började rätt bra om jag får säga det själv, jag var på stranden och vet ni vad, jag skämtade JA (!) surkärringen Elly drog ett skämt. Men efter typ 20 min så kom allt över mig. Trots 35 graders solvärme så började jag huttra och var ungefär en halvmillisekund ifrån att kräkas rätt ut över min fina pojkvän (som bara höll mig i handen hela tiden med medlidande i ögonen, vet inte om det är gulligt eller bara jättejobbigt). Nu funderar jag på att gå till närmsta pharmacy, which ligger ganska så exakt 3 meter från min port hehe och köpa litelite Stesolid (används ju faktiskt vid alkoholavtändning.. Då är det okej eller?) eller mycketmycket oxascand, då menar jag mycket eftersom inte ens 60 mg gör att jag känner effekt. Fy vad jag förstört för mig själv. Men jag ska försöka att inte göra det, för nu har jag faktiskt varit duktig i 2 månader. Men det jobbiga är att älskling börjar jobba på måndag och 3-4 dagar efter det så är det ett sjuuuuukt jobbigt datum. Nämligen exakt ett år sedan jag fick återfall. Innan det hade jag varit ren och fin och duktig i 21 månader, det är knappt så jag tror på det faktiskt.

Fast nu måste jag ta mig i kragen och börja fixa till mig. Vi ska tydligen på restaurang (för cigaretter & och hallonsaft är tydligen inte tillräckligt med näring) sedan kolla på matchen. Eh, kanske borde in till apoteket en snabbis först trots allt.

Kom precis hem från att ha hälsat på världens bästa Romeo. Bland alla människor jag mött i Egypten så är han min absoluta favorit faktiskt. Vi har samma lite pessimistiska syn på saker & ting samtidigt som vi har skitkul ihop och delar samma humor. Minns en gång när vi stod mitt i en butik och Romeo tog en burk med nån NEONGRÖN kletig sörja, så han ba "this is good for your skin", så börjar han smeta ut det i facet på mig haha?! Fyfan vad kul det var hahah.

I alla fall.. För ca 2 månader sedan så var han med om en trafikolycka, han låg medvetslös i 45 dagar och vaknade alltså upp rätt nyligen.. Det gjorde så fruktansvärt ont att se honom, fick behärska mig för att inte börja lipa. 13 stygn (hela hans högra "sida" slets upp..), uppenbar viktnedgång, haltar med högra benet, blodet har dött lite här o där bl.a. på naglarna.. Jag kan kalla detta ett rent jäkla mirakel att han inte dog. Men det känns lite som att en del av honom ändå har dött, han är verkligen nedstämd. "Now I understand why you didn't stop with the shit after the operation, and now you understand why I've always told you to stop" sa han till mig idag. Nää nanen :(

 

FET ångest. Över massa skit jag fick för mig att göra inatt. Jag förstår mig inte på mig själv..


För i övrigt har jag skickat mejlet till polisen nu. Det tog några dagar att få ihop det men ville att det skulle kännas rätt. Om det inte händer något nu så tänker jag fan kontakta Aftonbladet, de lär nappa dirr :p


Men känner att bloggen har varit lite väl deppig senaste tiden haha, ska ändra på det :)

 

 

 

 

Gick inte så bra med försöket att få tankarna på annat håll.. Började bara gråta och till slut kräktes, yay. Tur att jag inte har emtofobi haha, jag spyr ju rätt ofta. När jag var typ 12 år så hade min dåvarande bästa vän emtofobi, Gud hon var typ rädd för minced meat (eh minns inte vad det heter på svenska, tecken på att jag har varit borta för länge..?) för man skulle kunna bli magsjuk om det inte är väl tillagat. Eller nåt sånt..

Just nu försöker jag bli på bättre humör för min älskipälski är påväg hit, men det kanske inte är så smart att lyssna på spellistan med de allra sorgligaste låtarna jag har då heh.

Förresten varför tror alla att detta är ett aprilskämt? Fyfan vad osmakligt det hade varit.

Ätaa diig ooh goshiposhi!!! Nästa gång jag tar dig i min famn ska jag aldrig någonsin släppa taget ♥

Det känns som jag måste börja acceptera att det är såhär det är nu. Fånge i mitt eget liv. Jag kommer inte komma härifrån. Fast jag vet att jag aldrig kommer acceptera det.. Är bara väldigt, väldigt trött just nu och rätt hopplös. Men baby pushar mig & ger mig lite kämparglöd, känner mig så stark med honom vid min sida. Bara det att jag HATAR hans jobb, hur kan det vara lagligt att jobba 7 dagar i veckan från kl 07 - 22:30? Vi hinner liksom umgås i 40 minuter innan han bokstavligen däckar.. Och det är höjdpunkten på hela dygnet för mig. Hans närvaro. Han är verkligen den som får mig att fortsätta just nu, får mig att inte ge upp. För egentligen har jag lust att bara lägga mig raklång mitt på motorvägen. Haha okej kanske inte så dramatiskt då men..

Jag har lärt mig lite nu how to deal with this. Är tyst så mycket som möjligt, nämligen lindrigare 'straff' för att "hålla käft" än för att råka säga ett ord för mycket. Men allt detta gör mig så stressad och ångestfylld, hur länge kan jag stå ut? ÅH. Hela dagen idag har jag mått fysiskt piss också, kväljningar feber dimsyn.. Vet inte riktigt vad det beror på, är dessutom ganska säker på att jag har urinvägsinfektion igen, muuuums! Har inga lugnande kvar heller, gött läge.


Nee ska nog ta mig en låång, varm dusch och lägga mig i sängen med min älskade Svindlande höjder för ca 86349 gången.. Om jag får, dvs. Tjohej

Nu är det ta mej fan SLUT på detta mardrömshelvetet. I flera månader nu har jag blivit hotad DAGLIGEN, och nu det senaste även slagen. Jag blir spottad på, kallad för hemska saker och dragen i håret. MITT UTE PÅ GATAN. Finns det ingen mänsklighet i denna världen, ingen humanitet? Tänker inte ta emot ett enda slag till. I ain't a killer but don't push me, ungefär så känner jag just nu. Mått och mår riktigt uselt, jag ska inte behöva acceptera detta och det kommer jag aldrig att göra. Fyfan vad jag önskar att jag vore i Sverige just nu, få gosa med min älskade älskade hund och lillasyster. Så nu ska jag göra allt jag kan för att komma härifrån, mina pengar har jag blivit ifråntagen så vet inte riktigt hur det ska gå men.. I värsta fall får jag kontakta svenska ambassaden här.



(Ps det är verkligen inte min pojkvän som slår mig!)

Har varit lite krångligt med internet men nu har jag äntligen köpt trådlöst.. Sköönt! Är iaf i Hurghada nu, blev tvungen att ta bussen från Sharm eftersom båten blev inställd så istället för 2 timmar fick jag åka 11 timmar.. Inte så jättekul hah. Men härligt att vara hemma igen :) kom hit i måndags och dessa dagar har jag inte gjort någonting faktiskt. Men ikväll kanske jag hälsar på en kompis, imorgon är jag bjuden på invigning hos en annan vän som öppnar sin egna butik, coolt! Och så har en tredje vän varit med om en trafikolycka, för cirka tredje gången (!), ja jag säger ju att trafiken är hemsk här.. Han har inte kunnat röra på sig på en månad och det kommer fortsätta så i ett par veckor till, minst. Så honom måste jag hälsa på också.

Nää men tänkte bara kolla in lite snabbt, nu ska jag käka chicken nuggets & kolla på Muhtesem yüzyil, värd semester haha!!

Uhh, det kändes som flygresan tog en evighet, fastän det var lika lång tid som det tar till Hurghada.. ? Men det var såå värt, för shit vad fint det är här! Alla som åker till Hurghada istället för Sharm gör ett STORT misstag kan jag säga haha.. Eller det beror lite på, eftersom det är riktigt svindyrt här. Hela staden präglas av lyx. Blev ju upphämtad i limo och frågade chauffören i vilken del av stan som var lite mer förort, han ba - Ehh vi har faktiskt bara 5-stjärniga ställen här.. HAHA förlåt då?

Min lägenhet är inte riktigt klar än så jag sitter ute i solen och chillar lite sålänge. Fick låna en kompis Internet och iPhoneladdare (min gick sönder för ca en månad sen.. segt), så nu håller jag på och för över go musik och hittar bilder från Hurghada.

Ett par veckor sedan :)

Nu är taxin strax här och jag ska bege mig iväg mot Landvetter och Egypten! Har inte sovit en blund så lär sova hela flygresan.. Vet inte när jag kan blogga igen men ska försöka fixa Internet i Sharm. Puss =)

Surpriiise.. Haha jag vet, jag är galen! Kom liksom hem för typ 4 dagar sedan.. Men vafan alla sa att det var fint väder så jag längtade efter att få sätta mig på en uteservering med solbrillor på näsan, men nej, det har inte varit skönt väder en enda stund sen jag landade? Faalskt.. Sen så har jag inte varit i Sharm faktiskt. Så tänkte checka läget där =) alla säger att det är så mycket vackrare där. Det tror jag på redan, för Hurghada är ärligt talat inte alls särskilt fint.. Påbörjade byggen överallt, halvfärdiga hotell längs gatorna och alldeles för många säljare. Men jag är helt förälskad i min lilla fiskeby ändå!

Trött liten jävel här, syns det eller.. ? Har inte sovit på nästan 24 timmar. GAH. Nu ska jag säga hejdå till min älskade lägenhet här och min älskade bubbi, sen måste jag kila iväg till flygplatsen. Måste byta i Kairo först och därifrån åker jag till Köpenhamn där pappa väntar på mig. Nej nu måste jag skynda mig, ses i Sverige!! ♥

SHIT, idag är det verkligen fruktansvärt varmt! Sitter på balkongen just nu och det är rätt fuktigt i luften, känns nästan som man är i Amazonas hehe. I alla fall så måste jag börja fixa mig lite smått, skall nämligen på jobbintervju idag =) lite nervöst men samtidigt spännande. Har ett par grejer på gång och jag hoppas SÅ att det blir av för jag är inte alls redo att lämna denna staden och denna värmen!!

Nu måste jag få i mig lite käk och förbereda mig. Wish me luck! ♥

Herregud vad jag är kär i den här bilden........ ÄLSKLING!! Saknar honom så jävla mycket

Så FORT vi kom ut imorse så börja det blåsa hahaha, fail. Så vi gick upp till taket och chillade en stund men sen har vi bara legat och degat. Eller aa, jag har legat och degat; baby har varit så gullig och lagat god mat, gjort fint i hela lägenheten o allt! Så nu är han trött och vill typ mysa till en film men jag är fett taggad på utgång så nu ska jag tvinga in honom i duschen och börja förkröka lite hehe!

Förresten, jag har typ tre alternativ; komma hem om 3 dagar, 10 dagar eller i slutet av månaden? Vettefan hur jag ska göra, beslutsångest gaaah!

Vi kom aldrig iväg igår haha, blev en mysig hemmadag/kväll istället. Har somnat typ runt 22 varje kväll här vilket varit jätteskönt, men det resulterar ju i att man vaknar tidigt som fan. Nu har vi i alla fall käkat frukost och fixat oss lite, och nu ska vi iväg till stranden. Idag är det sjukt varmt och vinden har lugnat ner sig lite, GÖTT!