Elly - i Egypten

Känner mig inte alltför långt bort från en psykos. Får panik när jag tänker på att det är såhär mitt liv kommer se ut, varje dag, tills jag dör. Då får det hellre ta slut nu. Om jag inte redan är död? Vill inte vara jag, vill inte vara den där konstiga tjejen som alla undviker. Egentligen är jag inte deprimerad längre.. Ångesten har minskat men finns kvar, men det som känns absolut jobbigast är den där jäkla tomheten, rastlösheten. JAG ORKAR INTE. Vad jag än gör, vart jag än är, hur jag än mår. Så känner jag mig rastlös inombords. Inte riktigt på det sättet att jag vill vara igång 24/7 utan mer att det känns som att jag väntar på något men det där något kommer fan aldrig. OTÅLIG, ja precis så. Vill hela tiden ha mer. Men ha mer vad?