WHEN THE BOUGH BREAKS
2012-04-27 / 17:51:08 / Tankar & känslor
Så jäkla påfrestande att de grövre sömnsvårigheterna är tillbaks igen. Jag är vaken hela nätterna och sover hela dagarna. Kanske inte låter så jobbigt men prova torteras av de hemskaste tankar/känslor/minnen som finns. Gråter mig till sömns varje natt men det säger jag ju inte till någon, vem har jag att dela sånt med? Vem fan har jag över huvudtaget? Det gör så fruktansvärt ont i mitt hjärta, det rent ut sagt krampar på ett sätt så jag ibland tror det är bäst jag åker in till sjukan. Fast de gångerna har jag ångrat mig lika snabbt.
Och något jag tänker mycket på är hur jag ska klara mig till och i Kairo, helt ensam. Tanken creeps me out, hur ska jag våga att ens prata med alla människor jag måste prata med? Ta mig till bussen, på bussen, i Kairo, hitta ambassaden, väl där, till flygplatsen eller kanske till och med att jag måste övernatta där i den stora läskiga staden men det skall nog inte behövas, hoppas jag i alla fall, usch. Nää jag vet inte vart jag ska få allt mod ifrån. Liksom bara jag ska sätta mig på planet från Landvetter hit/tillbaks så har jag i princip varje gång smällt i mig nånting och beställer in drink efter drink på planet så jag minns ALDRIG hur det gått till, jag minns aldrig att jag suttit på planet och väntatväntatväntat som man brukar eller att jag stått och väntat vid bagagebandet, fan det förvånar mig att ingen märkt något och frågat nåt. Fast det kanske de gjort bara att jag inte minns det, jag minns nästan ingenting längre. Meen. Jag minns att pappa ringde mig imorse och han är verkligen splittrad i detta beslut, om att hjälpa mig hem. För jag har ju faktiskt satt mig själv i denna situation trots många varningar. Men nu hade han fått ett samtal från en skgldfgdfdlg som sagt massa ja rent ut sagt skitsnack om mig. Jag fick svära på min systers liv att det inte var sant, och hundens liv också. Hunden, min prins. Nu gråter jag, fanfanfan. Jag är så orolig över honom, jag litar inte alls på att han har det bra där han är just nu och det tär på mig. Det sårar mig så djupt att veta att han inte trivs. Jag vill bara få krama om min lilla älskling, pussas lite med honom. Min syster med, jag antar att jag kommer vara hemma runt hennes födelsedag, jag hoppas verkligen det. Glad hade hon blivit och jag med. Minns inte ens senast jag såg min syster och det är inte okej, för hon är den jag mår bäst med. Hon är den enda som jag kan vara 100% mig själv med. Hon är 7 år yngre än mig.. Ändå är det hon som tröstar mig för det mesta. Vi brukade göra verkligen allt tillsammans. Alla mina 'vänner' var ute och festade på helgerna, vad gjorde jag? Gick på bio med min syster, spelade Wii med min syster, shoppade med min syster, lagade mat med min syster, fikade med min syster, tränade med min syster, spelade piano med min syster, bara myste med min syster, skrattade med min syster, mådde bra med min syster. Häromdagen läste jag igenom gamla sms, då hade hon 13 maj 2011 skickat till mig "Det finns någon annan som också påverkas av att du mår dåligt. Jag hoppas du förstår det" HALLÅ ska en 11-åring behöva skriva sånt FAN Elly fan för mig verkligen. Jag kommer aldrig förlåta mig själv för att hon har fått se saker som ingen ska behöva få uppleva någonsin under hela sin livstid. Jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag lät henne hitta mig sådär.
Men nu svamlar jag bara och jag kan inte må sugigt just nu för det blir bara för mycket för mig i detta tillstånd, jag är trött jag mår fysiskt dåligt idag också (skitsvag yr och kräkig) och vill bara ha en lugn stund. Därför ska jag sätta på Cityakuten nu och försöka tänka bort allt annat innan det är försent och jag ligger o gråter igen. Fast om Carter var min läkare hade jag kunnat vara sjuk i all evighet hehe <3
Och något jag tänker mycket på är hur jag ska klara mig till och i Kairo, helt ensam. Tanken creeps me out, hur ska jag våga att ens prata med alla människor jag måste prata med? Ta mig till bussen, på bussen, i Kairo, hitta ambassaden, väl där, till flygplatsen eller kanske till och med att jag måste övernatta där i den stora läskiga staden men det skall nog inte behövas, hoppas jag i alla fall, usch. Nää jag vet inte vart jag ska få allt mod ifrån. Liksom bara jag ska sätta mig på planet från Landvetter hit/tillbaks så har jag i princip varje gång smällt i mig nånting och beställer in drink efter drink på planet så jag minns ALDRIG hur det gått till, jag minns aldrig att jag suttit på planet och väntatväntatväntat som man brukar eller att jag stått och väntat vid bagagebandet, fan det förvånar mig att ingen märkt något och frågat nåt. Fast det kanske de gjort bara att jag inte minns det, jag minns nästan ingenting längre. Meen. Jag minns att pappa ringde mig imorse och han är verkligen splittrad i detta beslut, om att hjälpa mig hem. För jag har ju faktiskt satt mig själv i denna situation trots många varningar. Men nu hade han fått ett samtal från en skgldfgdfdlg som sagt massa ja rent ut sagt skitsnack om mig. Jag fick svära på min systers liv att det inte var sant, och hundens liv också. Hunden, min prins. Nu gråter jag, fanfanfan. Jag är så orolig över honom, jag litar inte alls på att han har det bra där han är just nu och det tär på mig. Det sårar mig så djupt att veta att han inte trivs. Jag vill bara få krama om min lilla älskling, pussas lite med honom. Min syster med, jag antar att jag kommer vara hemma runt hennes födelsedag, jag hoppas verkligen det. Glad hade hon blivit och jag med. Minns inte ens senast jag såg min syster och det är inte okej, för hon är den jag mår bäst med. Hon är den enda som jag kan vara 100% mig själv med. Hon är 7 år yngre än mig.. Ändå är det hon som tröstar mig för det mesta. Vi brukade göra verkligen allt tillsammans. Alla mina 'vänner' var ute och festade på helgerna, vad gjorde jag? Gick på bio med min syster, spelade Wii med min syster, shoppade med min syster, lagade mat med min syster, fikade med min syster, tränade med min syster, spelade piano med min syster, bara myste med min syster, skrattade med min syster, mådde bra med min syster. Häromdagen läste jag igenom gamla sms, då hade hon 13 maj 2011 skickat till mig "Det finns någon annan som också påverkas av att du mår dåligt. Jag hoppas du förstår det" HALLÅ ska en 11-åring behöva skriva sånt FAN Elly fan för mig verkligen. Jag kommer aldrig förlåta mig själv för att hon har fått se saker som ingen ska behöva få uppleva någonsin under hela sin livstid. Jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag lät henne hitta mig sådär.
Men nu svamlar jag bara och jag kan inte må sugigt just nu för det blir bara för mycket för mig i detta tillstånd, jag är trött jag mår fysiskt dåligt idag också (skitsvag yr och kräkig) och vill bara ha en lugn stund. Därför ska jag sätta på Cityakuten nu och försöka tänka bort allt annat innan det är försent och jag ligger o gråter igen. Fast om Carter var min läkare hade jag kunnat vara sjuk i all evighet hehe <3
0 Kommentarer, Idag är ingen bra dag
2012-04-25 / 21:22:03 / Tankar & känslor
Pappa ringde för en stund sen. Och nu gråter jag. Så mycket att jag knappt ser skärmen. Som ett litet barn. Jag vill att Jelena kommer in på Skype. Men det gör hon inte. Tankeöverföringen misslyckades nog.
Jag bryter ihop. Nu. Jag klarar inte detta mer, att sitta i detta äckelrummet dag som natt och göra absolut ingenting annat än att tänka. Det psykar ner mig. Jag vill komma hem nu. Nu nu nu. Fy gråter så jag inte kan skriva mer.
Jag bryter ihop. Nu. Jag klarar inte detta mer, att sitta i detta äckelrummet dag som natt och göra absolut ingenting annat än att tänka. Det psykar ner mig. Jag vill komma hem nu. Nu nu nu. Fy gråter så jag inte kan skriva mer.
cause my heart can't take it anymore
2012-04-24 / 23:55:46 / Vardagsliv
Jag sitter och tänker på Tramadol, eller kanske Oxycontin i flytande form. Men jag tänker också på min pappa, lilla älskade fina bästaste pappa. Om du läser det här så ska du veta att jag tar vårat senaste samtal på fullaste allvar, jag vet att denna sista chansen är verkligen en sista chans en gång för alla och jag ska försöka ta vara på den. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket, tanken på allt jag utsatt dig för.. Herregud jag blir galen av tanken.
Som sagt jag har skött mig i över två månader och jag hoppas det fortsätter såhär fint. Vill inte trilla tillbaks, för det är en hemsk värld, en väldigt ensam och overklig värld. Man fattar inte själv hur illa det verkligen är.
Men just nu saknar jag Bup-akuten lite haha, fan att jag snart fyller 19!! Hade varit så skönt att få prata med Christer, bara en gång till. Berätta för honom vad som hänt under de senaste 11 månaderna sedan vi senast sågs. Världens bästa kontaktman <3 hade kunnat skriva en hel bok om vilken glädje han lyckades skänka mig trots att jag var mitt uppe i mitt livs svåraste period. Bara genom att tvinga mig spela kort, bara genom att prata om Babyshambles, bara genom att sitta med mig i timmar och säga absolut ingenting förutom att "jag tänker sitta här Elly, och så kan du börja prata när du vill, om du vill det". Bara genom att finnas till.
Nää nu får jag tårar i ögonen hehe tänka positivt tänka positivt tänka positivt. JUSTE managern på VodkaBar ringde mig förut. De vill fortfarande ha mig :p Men känns lite konstigt för jag skulle varit enda tjejen bland personalen att jobba inne på klubben, för de andra jobbar i entrén eller med promotion. Äh hade säkert gått bra ändå. Fast det är inte så välbetalt.. Ska jag jobba från 21:30 till kl 05 på morgonen så känner jag att jag vill ha liite mer än det de erbjöd. Fan jag ångrar mig fett mycket att jag tackade nej till Stella Makadi nu haha :p MEN IAF. Varför funderar jag ens på detta? Det bästa för mig är att åka hem till Sverige som det är planerat nu, får hålla mig till det! Jag MÅSTE hem!!
Som sagt jag har skött mig i över två månader och jag hoppas det fortsätter såhär fint. Vill inte trilla tillbaks, för det är en hemsk värld, en väldigt ensam och overklig värld. Man fattar inte själv hur illa det verkligen är.
Men just nu saknar jag Bup-akuten lite haha, fan att jag snart fyller 19!! Hade varit så skönt att få prata med Christer, bara en gång till. Berätta för honom vad som hänt under de senaste 11 månaderna sedan vi senast sågs. Världens bästa kontaktman <3 hade kunnat skriva en hel bok om vilken glädje han lyckades skänka mig trots att jag var mitt uppe i mitt livs svåraste period. Bara genom att tvinga mig spela kort, bara genom att prata om Babyshambles, bara genom att sitta med mig i timmar och säga absolut ingenting förutom att "jag tänker sitta här Elly, och så kan du börja prata när du vill, om du vill det". Bara genom att finnas till.
Nää nu får jag tårar i ögonen hehe tänka positivt tänka positivt tänka positivt. JUSTE managern på VodkaBar ringde mig förut. De vill fortfarande ha mig :p Men känns lite konstigt för jag skulle varit enda tjejen bland personalen att jobba inne på klubben, för de andra jobbar i entrén eller med promotion. Äh hade säkert gått bra ändå. Fast det är inte så välbetalt.. Ska jag jobba från 21:30 till kl 05 på morgonen så känner jag att jag vill ha liite mer än det de erbjöd. Fan jag ångrar mig fett mycket att jag tackade nej till Stella Makadi nu haha :p MEN IAF. Varför funderar jag ens på detta? Det bästa för mig är att åka hem till Sverige som det är planerat nu, får hålla mig till det! Jag MÅSTE hem!!
men jag vet att jag är din
2012-04-24 / 20:09:54 / Vardagsliv
Nu börjar det jobbiga. Ångest ångest ångest. Jag har 100 kr att klara mig på tills jag kommer hem. Hur ska jag överleva det, kan någon tala om det för mig? Och ändå är jag så ful att jag sitter och tänker 'berusning berusning berusning'. Men jag kommer bara ligga här i denna ruttna sängen i ytterliggare 3-4 timmar tills bebi kommit hem ändå. Vågar inte gå ut mer idag, gick ju ut förut och köpte citroner och då var det fan två taxichaufförer som pratade med mig. Och det är inte ens 20 meter till affären. Jävla människor, låt mig vara ifred.
the path I walk is in the wrong direction
2012-04-24 / 16:07:33 / Sickness
Lyssnar på Bullet For My Valentine och minns första gången jag hörde de, började gråta då för jag kände igen mig i allt skrikande o vrålande och tyckte det var fint på något sätt. Nu tycker jag mest det är töntigt bara. Fast om sanningen skall fram så lyssnar jag inte just nu nu, eftersom jag inte kan lyssna och skriva samtidigt. Det blir för mycket för min lilla hjärna, kan knappt koncentrera mig på en halv sak i taget såatteeehh.
Ja vad händer annars. Idag mår jag inte sådär piss att jag vill dö faktiskt, men rätt så mycket ångest har jag pga att jag har käkat chicken nuggets & pommes och sen choklad. Tycker det var lite väl onödigt faktiskt. Men har köpt ett kilo citroner (ja, ett kilo) som jag ska trycka i mig med massa massa salt, brukar salta -> ta en tugga -> salta igen -> en tugga till osv MUMS hehe ♥♥ citron är grymt bra för förbränningen, dessutom är det ju så satans gott. Haha älskar när jag snöar in på något speciellt..
Sen så såg jag på ett gym här i närheten att de tillåter tjejer WOHO det är nämligen riktigt ovanligt!
På tal om ingenting men ändå detta med kroppsfixering. Bilder är så jävla jobbigt. Det är jobbigt att titta på bilder från när jag var smal och fin, och det är fan så mycket jobbigare att titta på bilder från när jag var tjock som en padda och bara sådär risigt äckligt ful. Ungefär så jag ser ut nu med andra ord.. När jag var typ 12-13 insåg jag hur fet jag var, det var då detta började. Svälte mig i några dagar, ibland veckor för att sen hetsäta tills jag nästan spydde. Sen började jag med det, sätta fingrarna i halsen och blää jag dör litegrann när jag tänker på det. Men det är ju så skönt att alltid känna sig ren inuti, liksom ingenting som ligger där i magen och äcklar sig, och min sjuka sida har alltid sagt att perfektion finns visst; bara jag blir lite smalare. Sen när jag blivit 'lite smalare' så behöver jag bara bli 'lite smalare till'. Så fortsatte det så. Sen lärde jag känna Vanessa och Moah, jag vet inte vad som hade hänt utan de men de hjälpte mig i alla fall på olika sätt. Jag började inse att mat ÄR nödvändigt, liksom inget snack om saken det bara är så. Dessutom är en HÄLSOSAM kropp den vackraste, egentligen så tycker jag ju det. I alla fall så var jag med om något jobbigt sommaren 2007 och därefter började jag svälta igen men samtidigt bruka (fett fett fett), pendlade upp och ner hela tiden. Fortsatte så i ca 2 år. Då la jag av med ALL skit. Rökte kanske ett pack i veckan, promenerade varje dag och lyckades kontrollera mig själv så jag inte blev för hetsig, jag åt nyttigt och kunde unna mig godis ibland. Som de flesta vet så har jag egentligen alltid varit väldigt glad i maten, älskar att laga mat/baka och tycker det är en väldigt stor grej i livet, det är bara synd att min relation till det blir så krånglig ibland.. I alla fall så under våren 2010 började jag med Sertralin, vilket normaliserade min vikt lite. Men så började jag och Michaela P med att dricka typ 1 liter Cola varje dag, käka massa massa godis, chips & dipp, Ben & Jerry's, pizza och sån skit, samtidigt så gjorde jag samma sak med Sima OCH med min syster. Så jaa det blev helt enkelt för mycket, så när jag åkte iväg på våran årliga Europatrip haha så började jag sköta mig igen och gick ner ganska så mycket. När jag kom hem var det första jag fick höra - OJ du har gått ner i vikt! Men jag var så tillfreds med mig själv att det faktiskt inte triggade mig att gå ner ännu mer. Det räckte så :) Sen blev jag inlagd första gången i november 2010, det var jobbigt och jag började trixa lite igen. Sen kom återfallet i april 2011 som sagt och sen dess har jag nog gått upp i vikt typ *-** kilo (haha är inte tillräckligt 'frisk' för att våga avslöja de siffrorna eller hur mycket jag väger). Här i Egypten nu, det har varit första gången på hela denna tiden som jag har vågat visa mig i bikini på stranden. Det har jag INTE gjort i Sverige eller någon annanstans för den delen, sen jag var liten. Alla mina vänner vet att jag alltid haft på mig shorts istället för underdelen, och ibland till å med t-shirt för jag skämts över min kropp.
Men huvudsaken är att jag ska bli av med min lilla kulmage nu, jag vill ha en fin jämn & välmående kropp. Vill få ett snabbt resultat så det är såhär jag måste göra nu, men när jag nått mitt mål så kan jag börja vara nyttig 'på riktigt'. :)
Ja vad händer annars. Idag mår jag inte sådär piss att jag vill dö faktiskt, men rätt så mycket ångest har jag pga att jag har käkat chicken nuggets & pommes och sen choklad. Tycker det var lite väl onödigt faktiskt. Men har köpt ett kilo citroner (ja, ett kilo) som jag ska trycka i mig med massa massa salt, brukar salta -> ta en tugga -> salta igen -> en tugga till osv MUMS hehe ♥♥ citron är grymt bra för förbränningen, dessutom är det ju så satans gott. Haha älskar när jag snöar in på något speciellt..
Sen så såg jag på ett gym här i närheten att de tillåter tjejer WOHO det är nämligen riktigt ovanligt!
På tal om ingenting men ändå detta med kroppsfixering. Bilder är så jävla jobbigt. Det är jobbigt att titta på bilder från när jag var smal och fin, och det är fan så mycket jobbigare att titta på bilder från när jag var tjock som en padda och bara sådär risigt äckligt ful. Ungefär så jag ser ut nu med andra ord.. När jag var typ 12-13 insåg jag hur fet jag var, det var då detta började. Svälte mig i några dagar, ibland veckor för att sen hetsäta tills jag nästan spydde. Sen började jag med det, sätta fingrarna i halsen och blää jag dör litegrann när jag tänker på det. Men det är ju så skönt att alltid känna sig ren inuti, liksom ingenting som ligger där i magen och äcklar sig, och min sjuka sida har alltid sagt att perfektion finns visst; bara jag blir lite smalare. Sen när jag blivit 'lite smalare' så behöver jag bara bli 'lite smalare till'. Så fortsatte det så. Sen lärde jag känna Vanessa och Moah, jag vet inte vad som hade hänt utan de men de hjälpte mig i alla fall på olika sätt. Jag började inse att mat ÄR nödvändigt, liksom inget snack om saken det bara är så. Dessutom är en HÄLSOSAM kropp den vackraste, egentligen så tycker jag ju det. I alla fall så var jag med om något jobbigt sommaren 2007 och därefter började jag svälta igen men samtidigt bruka (fett fett fett), pendlade upp och ner hela tiden. Fortsatte så i ca 2 år. Då la jag av med ALL skit. Rökte kanske ett pack i veckan, promenerade varje dag och lyckades kontrollera mig själv så jag inte blev för hetsig, jag åt nyttigt och kunde unna mig godis ibland. Som de flesta vet så har jag egentligen alltid varit väldigt glad i maten, älskar att laga mat/baka och tycker det är en väldigt stor grej i livet, det är bara synd att min relation till det blir så krånglig ibland.. I alla fall så under våren 2010 började jag med Sertralin, vilket normaliserade min vikt lite. Men så började jag och Michaela P med att dricka typ 1 liter Cola varje dag, käka massa massa godis, chips & dipp, Ben & Jerry's, pizza och sån skit, samtidigt så gjorde jag samma sak med Sima OCH med min syster. Så jaa det blev helt enkelt för mycket, så när jag åkte iväg på våran årliga Europatrip haha så började jag sköta mig igen och gick ner ganska så mycket. När jag kom hem var det första jag fick höra - OJ du har gått ner i vikt! Men jag var så tillfreds med mig själv att det faktiskt inte triggade mig att gå ner ännu mer. Det räckte så :) Sen blev jag inlagd första gången i november 2010, det var jobbigt och jag började trixa lite igen. Sen kom återfallet i april 2011 som sagt och sen dess har jag nog gått upp i vikt typ *-** kilo (haha är inte tillräckligt 'frisk' för att våga avslöja de siffrorna eller hur mycket jag väger). Här i Egypten nu, det har varit första gången på hela denna tiden som jag har vågat visa mig i bikini på stranden. Det har jag INTE gjort i Sverige eller någon annanstans för den delen, sen jag var liten. Alla mina vänner vet att jag alltid haft på mig shorts istället för underdelen, och ibland till å med t-shirt för jag skämts över min kropp.
Men huvudsaken är att jag ska bli av med min lilla kulmage nu, jag vill ha en fin jämn & välmående kropp. Vill få ett snabbt resultat så det är såhär jag måste göra nu, men när jag nått mitt mål så kan jag börja vara nyttig 'på riktigt'. :)
Gillar inte alls att jag har för mycket fett i ansiktet.. Minns när jag hade värsta kindbenen <3
VILL BARA SOMNA OM IGEN OCH VAKNA UPP I MIN DRÖM
2012-04-23 / 21:27:51 / Vardagsliv
Har lyckats hålla mig sysselsatt under dagen men nu kryper det jobbiga fram mer och mer. Jag är bokstavligen INLÅST i ett rum med vita väggar, en säng och en gardererob. Så jag börjar få någon slags panikkänsla, tänker lite på jobbiga tiden vinter 09/10 när jag fick hallisar och skit såfort jag var ensam och till sist vågade jag inte sova i mitt eget rum så jag sov på soffan i tre månader.. Jag hatar bps, det är hemskt för både den drabbade och de omkring. Det värsta är att ingen förstår sig på det, inte ens jag själv. Jag skulle byta plats med vem som helst, på sekunden, om jag kunde. Just nu vill jag två saker which is 1. vara tillbaka i Sverige, bara gosa med min syster & min älskade prins eller 2. helt enkelt våga gå utanför ytterdörren så jag kan gå till apoteket men ne för jag är rädd att någon ska hälsa på mig och jag ORKAR INTE det, orkar ingenting, så jag lär ligga här i denna säng tills babe kommer hem och räddar mig lite. Fast jag bävar inför alla frågor han kommer ställa så som, vad har du gjort idag, har du ätit något, har du tagit något (fast det har jag inte. Jobbigt bara att höra det) osvosv.
Mmmm och om typ 3 dagar så tar mitt internet slut woho, synd att jag inte jämt har det självförtroende som jag haft då och då. Då hade jag kunnat sätta mig på nåt fik med wi-fi ibland, skrivit lite och bara chillat på det. Men det går absolut inte för sig haha bara tanken är skrattretande.
Nu skall jag fortsätta må som jag mår och kanske spela lite Temple Run, har blivit lite besatt utav det..
Mmmm och om typ 3 dagar så tar mitt internet slut woho, synd att jag inte jämt har det självförtroende som jag haft då och då. Då hade jag kunnat sätta mig på nåt fik med wi-fi ibland, skrivit lite och bara chillat på det. Men det går absolut inte för sig haha bara tanken är skrattretande.
Nu skall jag fortsätta må som jag mår och kanske spela lite Temple Run, har blivit lite besatt utav det..
känslor bubblar upp
2012-04-23 / 15:56:45 / Sickness
Det är så fullständigt kaos i mig att jag fan inte orkar med någonting, allra minst känna efter vad det är jag egentligen känner/tänker. Vaknade för en timma sen äcklig som man är och dessutom av att pappa ringde lol och iaf insåg att jag låg ensam i sängen, nu har M börjat jobba igen så jag kommer vara ensam hela dagarna. Sarah åker hem till Tyskland om 3 dar också, lite synd även fast jag aldrig har lust att träffas egentligen. Men min älskade vän kommer hit om 7 dagar EUFORI när jag tänker på att få träffa någon från Sverige <3 Det ger mig lite styrka till att hålla mig lugn & sansad, inte göra något som jag högst troligen kommer att ångra såfort jag gjort det.
Svenska ambassaden här har gått med på att pappa betalar från Sverige (för provisoriskt pass) vilket är ett mirakel då de vanligtvis inte skulle gjort så. Men sen så har vi tjatat ett bra tag också. Det jobbiga är bara att jag inte kan åka till Kairo ensam så måste vänta till någon följer med mig och det kan ingen göra förrän 19 maj wohoo. Jaja får ta det som det kommer hoppas det går att fixa lite tidigare. Fast har lite (mycket) ångest inför Sverige när jag tänker på all post jag säkert fått för räkningar, jag är helt bombsäker på att mitt namn nu är skickat vidare till Kronofogden liksom YES. Sen så är jag hyfsat paranoid av mig hehe så har lite spekulationer om att M. Walega kommer stå redo på Landvetter med en bur som hon ska kasta över mig och dra in mig som en liten gorilla typ. Alltså skratta inte, mina teorier låter fan så jävla mycket troligare nu eftersom MIN SKÖTARE FRÅN 361 SATT PÅ SAMMA FLYG SOM MIG TILL SHARM EL-SHEIKH!! Hur stor är chansen liksom?
För i övrigt så känner jag mig rätt pissig.. Känns som min kropp försöker säga mig något, det gör så ont överallt hela tiden och jag kräks, står inte ut med för starka lukter, jag är öm på konstiga ställen, får knappt i mig något kan barely röka faktiskt för mår så illa, svettas sönder och fryser halvt ihjäl om vartannat helt obefogat, osvosv.
Aja. Tur i oturen i denna story är att jag numera har en fin, solbränd kropp. Alltid något.
Svenska ambassaden här har gått med på att pappa betalar från Sverige (för provisoriskt pass) vilket är ett mirakel då de vanligtvis inte skulle gjort så. Men sen så har vi tjatat ett bra tag också. Det jobbiga är bara att jag inte kan åka till Kairo ensam så måste vänta till någon följer med mig och det kan ingen göra förrän 19 maj wohoo. Jaja får ta det som det kommer hoppas det går att fixa lite tidigare. Fast har lite (mycket) ångest inför Sverige när jag tänker på all post jag säkert fått för räkningar, jag är helt bombsäker på att mitt namn nu är skickat vidare till Kronofogden liksom YES. Sen så är jag hyfsat paranoid av mig hehe så har lite spekulationer om att M. Walega kommer stå redo på Landvetter med en bur som hon ska kasta över mig och dra in mig som en liten gorilla typ. Alltså skratta inte, mina teorier låter fan så jävla mycket troligare nu eftersom MIN SKÖTARE FRÅN 361 SATT PÅ SAMMA FLYG SOM MIG TILL SHARM EL-SHEIKH!! Hur stor är chansen liksom?
För i övrigt så känner jag mig rätt pissig.. Känns som min kropp försöker säga mig något, det gör så ont överallt hela tiden och jag kräks, står inte ut med för starka lukter, jag är öm på konstiga ställen, får knappt i mig något kan barely röka faktiskt för mår så illa, svettas sönder och fryser halvt ihjäl om vartannat helt obefogat, osvosv.
Aja. Tur i oturen i denna story är att jag numera har en fin, solbränd kropp. Alltid något.
Abstinens
2012-04-21 / 18:19:04 / Vardagsliv
Det river i mig. Det drar och sparkar och hånar, hänsynslöst. Fy jag mår så jävla piss. Dagen började rätt bra om jag får säga det själv, jag var på stranden och vet ni vad, jag skämtade JA (!) surkärringen Elly drog ett skämt. Men efter typ 20 min så kom allt över mig. Trots 35 graders solvärme så började jag huttra och var ungefär en halvmillisekund ifrån att kräkas rätt ut över min fina pojkvän (som bara höll mig i handen hela tiden med medlidande i ögonen, vet inte om det är gulligt eller bara jättejobbigt). Nu funderar jag på att gå till närmsta pharmacy, which ligger ganska så exakt 3 meter från min port hehe och köpa litelite Stesolid (används ju faktiskt vid alkoholavtändning.. Då är det okej eller?) eller mycketmycket oxascand, då menar jag mycket eftersom inte ens 60 mg gör att jag känner effekt. Fy vad jag förstört för mig själv. Men jag ska försöka att inte göra det, för nu har jag faktiskt varit duktig i 2 månader. Men det jobbiga är att älskling börjar jobba på måndag och 3-4 dagar efter det så är det ett sjuuuuukt jobbigt datum. Nämligen exakt ett år sedan jag fick återfall. Innan det hade jag varit ren och fin och duktig i 21 månader, det är knappt så jag tror på det faktiskt.
Fast nu måste jag ta mig i kragen och börja fixa till mig. Vi ska tydligen på restaurang (för cigaretter & och hallonsaft är tydligen inte tillräckligt med näring) sedan kolla på matchen. Eh, kanske borde in till apoteket en snabbis först trots allt.
Fast nu måste jag ta mig i kragen och börja fixa till mig. Vi ska tydligen på restaurang (för cigaretter & och hallonsaft är tydligen inte tillräckligt med näring) sedan kolla på matchen. Eh, kanske borde in till apoteket en snabbis först trots allt.
??
2012-04-11 / 08:35:06 / Sickness
Ok, först och främst.. VARFÖR ÄR JAG VAKEN NU?? Minns inte ens senast jag var vaken innan lunch, om jag inte skulle typ åka flygplan då.. Gahh, vaknade när älsklingen skulle till jobbet och kan inte somna om. La mig inte förrän typ tre, halv fyra och har inga zopiklon kvar så det är jobbigt läge.
Och för det andra. Jag är typ fysiskt handikappad. På riktigt. Vet inte riktigt vad det är men har sjukt ont i nedre ryggen typ, det gör så ont att jag började gråta ute på gatan igår haha :p Liite bättre nu efter att ha tagit smärtstillande + fått massage heh, men låångt ifrån bra. Om det inte går över får jag nog träffa läkare =/ Men undviker helst det så mycket som möjligt.. Förresten blodpisseriet har blivit mycket mindre nu (haha ursäkta mitt språk men det är ju så), tror det kommer sluta rätt snart och dessutom gör det inte sådär fruktansvärt ont längre, bara litegrann typ. Blää känner mig som ett papper någon har skrynklat ihop och kastat iväg typ :( Jag har suttit inomhus och ruttnat i ungefär en månad, bara gått ut när jag absolut varit tvungen. Men idag tänkte jag faktiskt gå på spa.. Bara det att jag inte vill höra från massören att min rygg likaväl hade kunnat vara en 70-årings, fick faktiskt höra det en gång, inte snällt..... Dock sant haha.
Nej, jag fattar inte vad som händer med min kropp faktiskt. Låg halva natten och grät av smärta och för att jag mådde så illa, och nu är jag fortfarande spyfärdig. Häromdagen så svimmade jag.. Hade lagt huvudet på bordet (whyy??) and next thing I know är att jag känner att någon lägger mig på soffan. Fick berättat att jag typ "glidit ner" med huvudet och slagit i mot stengolvet med ansiktet före, har fortfarande skitont i pannan & näsan haha big epic FAIL.
Nuu tänker jag dricka hallonsaft och tvinga mig själv somna om. Ciao
Och för det andra. Jag är typ fysiskt handikappad. På riktigt. Vet inte riktigt vad det är men har sjukt ont i nedre ryggen typ, det gör så ont att jag började gråta ute på gatan igår haha :p Liite bättre nu efter att ha tagit smärtstillande + fått massage heh, men låångt ifrån bra. Om det inte går över får jag nog träffa läkare =/ Men undviker helst det så mycket som möjligt.. Förresten blodpisseriet har blivit mycket mindre nu (haha ursäkta mitt språk men det är ju så), tror det kommer sluta rätt snart och dessutom gör det inte sådär fruktansvärt ont längre, bara litegrann typ. Blää känner mig som ett papper någon har skrynklat ihop och kastat iväg typ :( Jag har suttit inomhus och ruttnat i ungefär en månad, bara gått ut när jag absolut varit tvungen. Men idag tänkte jag faktiskt gå på spa.. Bara det att jag inte vill höra från massören att min rygg likaväl hade kunnat vara en 70-årings, fick faktiskt höra det en gång, inte snällt..... Dock sant haha.
Nej, jag fattar inte vad som händer med min kropp faktiskt. Låg halva natten och grät av smärta och för att jag mådde så illa, och nu är jag fortfarande spyfärdig. Häromdagen så svimmade jag.. Hade lagt huvudet på bordet (whyy??) and next thing I know är att jag känner att någon lägger mig på soffan. Fick berättat att jag typ "glidit ner" med huvudet och slagit i mot stengolvet med ansiktet före, har fortfarande skitont i pannan & näsan haha big epic FAIL.
Nuu tänker jag dricka hallonsaft och tvinga mig själv somna om. Ciao
Me right now, sick and tired.
Finaste vännen, åh!
2012-04-10 / 22:45:19 / Vardagsliv
Kom precis hem från att ha hälsat på världens bästa Romeo. Bland alla människor jag mött i Egypten så är han min absoluta favorit faktiskt. Vi har samma lite pessimistiska syn på saker & ting samtidigt som vi har skitkul ihop och delar samma humor. Minns en gång när vi stod mitt i en butik och Romeo tog en burk med nån NEONGRÖN kletig sörja, så han ba "this is good for your skin", så börjar han smeta ut det i facet på mig haha?! Fyfan vad kul det var hahah.
I alla fall.. För ca 2 månader sedan så var han med om en trafikolycka, han låg medvetslös i 45 dagar och vaknade alltså upp rätt nyligen.. Det gjorde så fruktansvärt ont att se honom, fick behärska mig för att inte börja lipa. 13 stygn (hela hans högra "sida" slets upp..), uppenbar viktnedgång, haltar med högra benet, blodet har dött lite här o där bl.a. på naglarna.. Jag kan kalla detta ett rent jäkla mirakel att han inte dog. Men det känns lite som att en del av honom ändå har dött, han är verkligen nedstämd. "Now I understand why you didn't stop with the shit after the operation, and now you understand why I've always told you to stop" sa han till mig idag. Nää nanen :(
Yeah, you bleed just to know you're alive
2012-04-09 / 15:26:28 / Vardagsliv
FET ångest. Över massa skit jag fick för mig att göra inatt. Jag förstår mig inte på mig själv..
För i övrigt har jag skickat mejlet till polisen nu. Det tog några dagar att få ihop det men ville att det skulle kännas rätt. Om det inte händer något nu så tänker jag fan kontakta Aftonbladet, de lär nappa dirr :p
Men känner att bloggen har varit lite väl deppig senaste tiden haha, ska ändra på det :)
För i övrigt har jag skickat mejlet till polisen nu. Det tog några dagar att få ihop det men ville att det skulle kännas rätt. Om det inte händer något nu så tänker jag fan kontakta Aftonbladet, de lär nappa dirr :p
Men känner att bloggen har varit lite väl deppig senaste tiden haha, ska ändra på det :)
How do I choose between my head and heart?
2012-04-08 / 21:46:50 / Tankar & känslor
För att få ut nytt pass så måste jag åka till Kairo till att börja med, och för det andra så känner jag inte alls till Kairo, har absolut ingen aning om hur det ser ut någon annanstans än på flygplatsen och det lär inte hjälpa mig :p Menar, okej jag kanske lyckas ta mig dit på ett eller annat sätt (buss ca 7 timmar eller flyg 1 timme) men sen vet jag ju inte vart kontoret ligger eller hur jag tar mig dit, och jag har GROV social fobi så det finns inte en chans att jag skulle kunna tuffa till mig och verkligen ta tag i det. Jag vet ju att det är ett måste egentligen, men still - jag bara kan inte.
Plus, det gör så jäkla ont att tänka tanken på att lämna Egypten och allt jag har här. Speciellt med tanke på att jag är rätt säker på att jag inte kommer återvända, i alla fall på väldigt lång tid. Jag har så mycket att ta tag i, i Sverige, så mycket jag skjutit upp och flytt från. Det är dags att ta itu med verkligheten nu. Men hur säger man hejdå till det absolut vackraste man har i livet, när det till största sannolikhet är sista gången man träffas.. ?
Plus, det gör så jäkla ont att tänka tanken på att lämna Egypten och allt jag har här. Speciellt med tanke på att jag är rätt säker på att jag inte kommer återvända, i alla fall på väldigt lång tid. Jag har så mycket att ta tag i, i Sverige, så mycket jag skjutit upp och flytt från. Det är dags att ta itu med verkligheten nu. Men hur säger man hejdå till det absolut vackraste man har i livet, när det till största sannolikhet är sista gången man träffas.. ?
la astatee'a an a'aeesh bedonak, anta qalbi ♥
Honey and the Moon
2012-04-05 / 23:52:10 / Vardagsliv
Don't wanna live that way.
2012-04-04 / 00:30:51 / Vardagsliv
Gick inte så bra med försöket att få tankarna på annat håll.. Började bara gråta och till slut kräktes, yay. Tur att jag inte har emtofobi haha, jag spyr ju rätt ofta. När jag var typ 12 år så hade min dåvarande bästa vän emtofobi, Gud hon var typ rädd för minced meat (eh minns inte vad det heter på svenska, tecken på att jag har varit borta för länge..?) för man skulle kunna bli magsjuk om det inte är väl tillagat. Eller nåt sånt..
Just nu försöker jag bli på bättre humör för min älskipälski är påväg hit, men det kanske inte är så smart att lyssna på spellistan med de allra sorgligaste låtarna jag har då heh.
Förresten varför tror alla att detta är ett aprilskämt? Fyfan vad osmakligt det hade varit.
Just nu försöker jag bli på bättre humör för min älskipälski är påväg hit, men det kanske inte är så smart att lyssna på spellistan med de allra sorgligaste låtarna jag har då heh.
Förresten varför tror alla att detta är ett aprilskämt? Fyfan vad osmakligt det hade varit.
Ätaa diig ooh goshiposhi!!! Nästa gång jag tar dig i min famn ska jag aldrig någonsin släppa taget ♥
See you smiling back at me
2012-04-03 / 22:02:12 / Vardagsliv
Det känns som jag måste börja acceptera att det är såhär det är nu. Fånge i mitt eget liv. Jag kommer inte komma härifrån. Fast jag vet att jag aldrig kommer acceptera det.. Är bara väldigt, väldigt trött just nu och rätt hopplös. Men baby pushar mig & ger mig lite kämparglöd, känner mig så stark med honom vid min sida. Bara det att jag HATAR hans jobb, hur kan det vara lagligt att jobba 7 dagar i veckan från kl 07 - 22:30? Vi hinner liksom umgås i 40 minuter innan han bokstavligen däckar.. Och det är höjdpunkten på hela dygnet för mig. Hans närvaro. Han är verkligen den som får mig att fortsätta just nu, får mig att inte ge upp. För egentligen har jag lust att bara lägga mig raklång mitt på motorvägen. Haha okej kanske inte så dramatiskt då men..
Jag har lärt mig lite nu how to deal with this. Är tyst så mycket som möjligt, nämligen lindrigare 'straff' för att "hålla käft" än för att råka säga ett ord för mycket. Men allt detta gör mig så stressad och ångestfylld, hur länge kan jag stå ut? ÅH. Hela dagen idag har jag mått fysiskt piss också, kväljningar feber dimsyn.. Vet inte riktigt vad det beror på, är dessutom ganska säker på att jag har urinvägsinfektion igen, muuuums! Har inga lugnande kvar heller, gött läge.
Nee ska nog ta mig en låång, varm dusch och lägga mig i sängen med min älskade Svindlande höjder för ca 86349 gången.. Om jag får, dvs. Tjohej
Jag har lärt mig lite nu how to deal with this. Är tyst så mycket som möjligt, nämligen lindrigare 'straff' för att "hålla käft" än för att råka säga ett ord för mycket. Men allt detta gör mig så stressad och ångestfylld, hur länge kan jag stå ut? ÅH. Hela dagen idag har jag mått fysiskt piss också, kväljningar feber dimsyn.. Vet inte riktigt vad det beror på, är dessutom ganska säker på att jag har urinvägsinfektion igen, muuuums! Har inga lugnande kvar heller, gött läge.
Nee ska nog ta mig en låång, varm dusch och lägga mig i sängen med min älskade Svindlande höjder för ca 86349 gången.. Om jag får, dvs. Tjohej
